Att gifta sig vid 4,5 års ålder....

.... innebär tydligen något helt annat än när man ska göra det vid 40 års ålder insåg jag härom dagen.

Mormor skulle hämta M på dagis och jag satt på hennes bro och hörde min son klart och tydligt på dagis. Mormor bor mitt emot dagis och barnen var ute och lekte i det fina vädret.

När M är på väg till mormor så ropar han till granntjejen Ma:
"- Ma! Kommer du hem snart? Vi ska ju gifta oss idag!"
Jag hör inte vad Ma svarar tyvärr.
M och mormor kommer hem till henne och M börja göra iordning för "giftningen" som han kallade det.
Han kastar ut freesbees i olika färger på gräsmattan och det var jätte viktigt att de hamnade på rätt ställe. De fick inte ligga varsomhelst. Sen behövde han ett snöre med en krok i vardera ände, och det skulle gå bra med ett gem i varje ände på snöret om det inte fanns riktiga krokar.
Då frågade jag M vad han skulle ha snöret till.
"-Man har ett sånt på marken på giftningen, mamma." svarade han och tittade på mig som "hur-dum-är-du-egentligen-mamma". "Och när jag lagt det på marken så börjar Ma dansa." förtydligade han det hela.
(Då brast det för mig kan jag upplysa om. Jag skrattade så tårarna rann.)

Så kom då äntligen Ma hem från dagis och M och hon lekt hemma hos henne. De hade jätte kul tillsammans och det funkade då jättebra.

Men varje förhållande stöter ofta på problem och små fnurror för dagen efter tror jag att skillsmässan var nära.
Då kom M hem och grät för att Ma hade sagt till honom att gå hem, vilket han inte ville göra för han vill ju leka med henne hos henne.

Det är inte lätt att vara liten heller alla gånger.

Nu ska jag fortsätta med mina galenskaper med MEGAmaran som är till helgen. Insåg igår att jag har en hel del att göra inför den kvar. Suck!
Skönt att jag är ensam hemma idag så jag kan göra det jag vill och måste (urk!) i lugn och ro.


Lev väl!!

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0