Ibland blir det fel på vokalerna.

Jag fick mig ett gott skratt här i kväll. Naturligtvis stod vår äldste son för dråpligheten. =o)

Jag har två sådana där danska troll som är ganska stora som jag fick när jag var liten. Det är en kille och en tjej. M har inte fått leka med dem utan jag har haft dem undanställda så han inte skulle komma åt dem, men det är bara att glömma det nu. Han är en liten ekorre som klättrar överallt.
Hur som helst så har jag tagit av mina troll deras original kläder för länge sedan och nu har de virkade kläder båda två.

M fick tag på pojken som av någon anledning hamnat på köksgolvet, och synade hans kläder. Han tyckte att han behövde nya byxor trollkillen.
Mormor kom upp hit och då sa M till henne:

"-Mormor kan du VÄRPA nya byxor till Beppe?"
Varvid barnets mor vek sig dubbel över plättlaggen på spisen och hoppade av skratt. Jag skulle gärna se min mamma Värpa ett par byxor!!!
Sen att trollet heter PEPPE egentligen är en annana femma.


Lev väl!!

//Erika

Det där med längd och viktenheter....

...kan vara problematiskt för en 4,5 åring upptäckte jag igår kväll.

Vi skulle äta tunnpannkaka till middag och till dessa brukar vi ha glass och jordgubbssylt.
Jag stekte pannkakor för glatta livet och när smeten började ta slut bestämde jag mig för att plocka fram glassen så den skulle vara lite tinad till gubben kom hem.
När jag tog fram paketet ur frysen tyckte jag det var ovanligt lätt för att vara en 2 liters bytta. Jag öppnade locket och såg att byttan var nästan tom! Då sa jag till M:
"-Jag tror pappa inte får någon glass till sin pannkaka ikväll för han har nästan ätit upp 2 LITER alldeles själv."

Så kom pappa hem och M springer till dörren och rycker upp den och skriker till pappa:

"-Pappa! Du får ingen glass till din pannkaka för du har ätit upp 10 METER glass alldeles själv!!"

Både far och son är ena riktiga "glassomaner" och jag tror nog att lille B blir likadan....
Så det blir nog till att gömma glassen hädanefter om jag ska få något med när de där tre äter glass i stora lass.


Lev väl!!

//Erika

Trött men glad... =o)

Har nu äntligen landat efter helgens begivelser.
Vilken hit att få scrappa i dagarna 3! Det blev visst lite scrappande på nätterna också, men kul hade jag. =o)

Det är så otroligt kul att umgås med dessa supertrevliga och supergulliga tjejer.
Jag hoppas att de tycker likadant.... ;o)

Sönerna umgicks mycket med fadern och mormodern så jag har inte riktigt pejl på vad de egentligen sysslade med.
B åt och sov mest troligt, M han lekte med tjejerna till en av de trevliga tjejerna som var på MEGAmaran.

JO! Det måste jag få berätta....

M kom insusande i lokalen där vi höll till och tjoade nåt om att han och en tjej hade gjort bajs. När jag hörde ordet bajs blev jag ju tvungen att titta upp och titta på min son. Det var en syn kan jag lova!!
Byxorna som en gång i tiden (läs ca 3-4 timmar tidigare) varit gråmelerade var nu mer svartgrå fläckiga, hans sandaler var inte alls längre blå utan kolsvarta och hur hans fötter så ut ska vi bara inte tala om.
Han blev genast skickad till mormor för att tvätta fötterna och byta byxor, vilket han också gjorde.

När han sen kom tillbaka så blev jag ju tvungen att intervjua honom om vad i hela friden de gjort och VAR de varit någonstans.
"-Vi gjorde bajs i P's bajshög." blev svaret jag fick. P är grannen. Vad jag dock vet så har de WC i huset och inte utedass, så vilken bajshög de hittat har jag inte en aaaaning om.
Sen fick jag reda på att de förmodligen varit i en hög med ut tömt kol från grillen och klafsat runt.
Skitiga blev de men de hade med all säkerhet SKITkul. Ha-ha-ha-ha.... ;o)

Lev väl!

//Erika

Jag ska bli recyclad!!

Idag kom min älskade store son till mig när vi var ute på tomten.
"-Mamma. När du dör ska jag ta ditt skinn." sa han.
"-Men vad ska du med det till?" undrade jag.
"-Lägga över sandlådan!" fick jag till svar.
"-Tycker du mamma är så stor så det räcker till sandlådan?" frågade jag då. (Sandlådan är 4 kvadratmeter stor!)
"-Jaa, och det som blir över ska jag ha själv." sa M

Så min framtid är utstakad.
Glöm kryoteknik, jag ska bli sandlådeöverdrag den dag jag dör. Det ni!!

Lev väl!

//Erika

Nu jäklar är jag laddad!

Till helgen har vi tredagars scrapmara här i Knaften. Gissa om jag längtar??
Oh nooo, inte ett dugg!

Sen insåg jag att jag kanske borde plocka ihop lite foton och matcha papper till dem så jag har något att göra under tre förhoppningsvis trevliga dagar.

Hmmm...
Var har jag alla foton?? Vet att jag lagt dem på nåt bra ställe så pojkarna inte kan fingra på dem....
Alltså har jag lagt dem på ett så bra ställe att inte ens de klåfingriga barnens ännu mer klåfingriga mor inte kan hitta dem. Suck!
Men jag får väl se till att leta lite istället för att häcka här framför datorn.

Lev väl!

//Erika


Men vart fasen kan jag ha lagt de nyframkallade bilderna nånstans??
Kan ju vara så att jag inte hämtat dem från framkallningsstället kanske.....
Oooops....

Att gifta sig vid 4,5 års ålder....

.... innebär tydligen något helt annat än när man ska göra det vid 40 års ålder insåg jag härom dagen.

Mormor skulle hämta M på dagis och jag satt på hennes bro och hörde min son klart och tydligt på dagis. Mormor bor mitt emot dagis och barnen var ute och lekte i det fina vädret.

När M är på väg till mormor så ropar han till granntjejen Ma:
"- Ma! Kommer du hem snart? Vi ska ju gifta oss idag!"
Jag hör inte vad Ma svarar tyvärr.
M och mormor kommer hem till henne och M börja göra iordning för "giftningen" som han kallade det.
Han kastar ut freesbees i olika färger på gräsmattan och det var jätte viktigt att de hamnade på rätt ställe. De fick inte ligga varsomhelst. Sen behövde han ett snöre med en krok i vardera ände, och det skulle gå bra med ett gem i varje ände på snöret om det inte fanns riktiga krokar.
Då frågade jag M vad han skulle ha snöret till.
"-Man har ett sånt på marken på giftningen, mamma." svarade han och tittade på mig som "hur-dum-är-du-egentligen-mamma". "Och när jag lagt det på marken så börjar Ma dansa." förtydligade han det hela.
(Då brast det för mig kan jag upplysa om. Jag skrattade så tårarna rann.)

Så kom då äntligen Ma hem från dagis och M och hon lekt hemma hos henne. De hade jätte kul tillsammans och det funkade då jättebra.

Men varje förhållande stöter ofta på problem och små fnurror för dagen efter tror jag att skillsmässan var nära.
Då kom M hem och grät för att Ma hade sagt till honom att gå hem, vilket han inte ville göra för han vill ju leka med henne hos henne.

Det är inte lätt att vara liten heller alla gånger.

Nu ska jag fortsätta med mina galenskaper med MEGAmaran som är till helgen. Insåg igår att jag har en hel del att göra inför den kvar. Suck!
Skönt att jag är ensam hemma idag så jag kan göra det jag vill och måste (urk!) i lugn och ro.


Lev väl!!

//Erika

RSS 2.0