Datumen för årets träffar hittar ni


HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRR!


Lev väl!

Erika

Ibland kan pappa tydligen vara en riktig "dumming".
I alla falll enligt lille B.

En kväll skulle jag lägga sönerna och jag hade borstat tänderna på lille B. Han skuttade glatt runt naken i köket och ville inte alls gå och lägga sig.
På ren pin tji så sätter han på sig blöjan bakochfram, vilket gör att mamma ledsnar på hans tilltag och säger till honom att han minsann ska vända på blöjan och sätta på sig pyjamasen och gå och lägga sig.
Jag och M gick upp på vinden utan B.

Ingen B kommer....
Jag ropar på honom flera gånger i babyvakten, men ingen B kommer....
Till sist hör jag en bestämd röst som säger till B på skarpen att han måste gå och lägga sig.
Då kommer han till slut.

MEN....

B kommer och gråter hjärtskärande in i sovrummet. Han kommer till mig och ulkar och snyftar fram:

- "Pappa är dum!! Han kallar mig fula saker!!"
- "Jasså, vad har pappa sagt då?" undrar jag.
- "Han har kallat mig tönt, snyft, precis som, ulk, storbarna brukar, snyft, ulk, göra. Men jag är, snyft, ingen, ulk, tönt!"
Vilket jag naturligtvis håller med honom om att han inte är. Sen säger jag till honom att ta och krypa ner i sin säng och sova.
B går bort till sin säng snyftande och ulkande.
Han kryper ner i sängen, drar upp täcket och sen kommer det:

- "Mamma! Jag är ingen, snyft, tönt, ulk, fjant, snyft, eller fegis. Snyft!! Jag är, snyft ulk, bara en, snyft, vanlig, ulk, liten, snyft, människa!!"

Stackars liten!
Det kan inte vara lätt och vara 4 år och en vanlig liten människa!

Lev väl!!

/Erika

Nyfikna 4 åringar kommer på allt möjligt och HÖR allt möjligt.

Härom sistens fick jag minsann en lektion av lille B om hur bäbisar blir till.

Vi sitt-ligger i soffan och kollar på barnkanalen han och jag när han plötsligt säger:
- "Mamma, jag vet hur man gör bäbisar."
- "Jasså, säger jag då. Hur gör man det då??"
- "Jo en pojke och en tjej står framför varandra och sen kommer det frön från pojken och sen får man vänta väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge och sen kommer det en bäbis."
- "Jaha, men vad bra! Då vet jag också hur bäbisar blir till." Sen undrar jag stilla var i hela friden han har hört detta....

Vi fortsätter titta på tv och jag ligger nu i soffan. Då kryper B ner och lägger sig mage mot mage med mig och då frågar jag honom:

- "Men du B, blir det inga bäbisar nu när vi ligger så här?"
- "Nä! För man måste vara naken, lika naken som man är i duschen om det ska bli en bäbis." Kommer det snusförnuftigt från lille B.
- "Ok. Vad bra, då vet jag det."

Efter en stund så tittar han på mig och säger:

- "Mamma. Pappa vet inte hur man gör bäbisar, men det vet jag!"

Så gott folk bli bäbisar till enligt B.

Lev väl och god fortsättning på 2012!

/Erika

Kommer ni ihåg Mora Träsk och deras "Vi ska gå på tiger jakt"?
Ni vet den när man ska stoppa tungan mellan underläppen och nederkäkens framtänder och säga just:
Vi ska gå på tiger jakt.
Om inte prova själva, det blir ganska komiskt.

Här hemma jagar vi andra saker.
K jagar nya recept att laga till middag.
M jagar sin egenhändigt byggda lådbil.
Jag, jag jagar..... hmm.....Inte är det dammråttor i alla fall!!!
B han jagar helt andra saker! Gärna tillsammans med morfar!

En dag kom B in i köket och såg ut som han smög på något/någon.
Han smyger fram till mig och teaterviskar:
-"Jag och morfar har varit på jakt!"
Själv dras jag med i stämningen och frågar viskande:
-"Jasså! Vad jagade ni då då?"
B tittar sig omkring lite, som för att kolla att ingen annan lyssnar innan han svarar på frågan.
Han tittar mig djupt i ögonen och viskar högt:
-"Myror!!"

Sen klampade han ut ur köket, ut genom ytterdörren för att jaga andra djur tillsammans med morfar?
Vad vet jag?

Lev väl!!

/Erika

Hej go vänner!

Jag ber om ursäkt för att min lilla blogg inte blivit uppdaterad på evigheter.
Men det kom lite mellan.
Jag fick ett jobb i början på maj, sen drog vi till Teneriffa i juni och sen jobbade jag hela sommaren.

Kunskap sägs ju vara lätt att bära, men den kan vara tung att förvärva.
En del kunskap får man enkelt, annan får man bokstavligen banka in i huvudet.

M har lite problem med läsningen. Han ljudar jättefint, men fick liksom inget flyt i läsningen. Detta till sin mors stora sorg.
Nu har detta dock ändrats markant! Till hans mors stora glädje!! =o)
Däremot tycker han fortfarande lika lite om att göra läsläxan.

En kväll tyckte han väl att vi hade tjatat för mycket på honom att han skulle läsa läxan. Så han gick och gjorde den motvilligt.
Efter en stund kommer han in i köket och förkunnar att han nu minsann hade gjort läxan. Kunde han nu få se på tv en stund?
Mor i huset säger nej och fadern nickar att han håller med modern. (Tur för honom!!)

M leker en stund med sina saker, men efter en stund har han ledsnat och säger till sin far:
-"Pappa. Jag går och slår på kunskapskanalen och ser om det finns någon kunskap där."

Tänk om det vore så enkelt!
Sätta ungarna framför tv:n och låta dem få all den kunskap de behöver genom alla dessa program som sänds där.
Hemska tanke, vilket samhälle skulle vi få då tro?

Vi skulle få barn som bara tror att det finns 6 tv-kanaler och att gud är en tecknadfigur. Gud vet hur han skulle se ut då??
Fåret Shaun skulle få lära ut etik och moral, fast jag gissar att våra barn skulle gilla grisarnas sätt mer och ta efter dem.
Milde tid! Nu är det bäst att jag slutar tänka i dessa banor och ser till att ungen gör läxorna och går i skolan istället.

Så till ämnet snor då....
Jag kan säga som så att det är vad mitt huvud innehåller just nu. Snor och nästan ingenting annat.

Lev väl!

/Erika

Alla har vi olika sätt att reagera på när man blir dumpad eller när man dumpar någon.
Somliga gråter floder, andra blir arga och en del rycker helt enkelt på axlarna och tycker att det var väl inget.

Nu har några i släkten startat en ny trend.
Man ska tydligen dumpa sin respektive för att vara inne i år.
Kanske K skulle börja passa sig...?
Näe! Han kan känna sig lugn! Jag tänker inte dumpa honom!!

Vår äldste son däremot hakade på trenden.... eller han blev motvilligt påhakad på trenden kanske jag ska säga.
Han var nämligen den som blev dumpad.

Härom kvällen kom han hem till mormor, där vi alla blivit bjudna på fika, och förkunnade att han skulle på bröllop lite senare samma kväll.
Nyfiken som jag är frågade jag naturligtvis vilka som skulle gifta sig.
Svaret blev:
-"M och H."
-" Jaha... men hur känns det då? Det var ju du och M som skulle gifta er för ett tag sedan?" undrade jag.
-"Äh! M gjorde slut med mig."konstaterade sonen lugnt.

Då blandade sig mormor in i samtalet:

-"Jamen, du och M gick ju tillsammans på utflykten häromsistens? Och ni gick ju sist och såg ut att ha så trevligt tillsammans?"
-"Men alltså mormor, det var ju INNAN vi gjorde slut på varandra!"

Trevlig nationaldag allesammans och var rädda om varandra!!

Lev väl!
//Erika

I min familj så har vi en uppsjö av konstiga saker som vi säger i olika situationer.
Många av dessa kommer från min mors sida.
En del av dem är helt sanslösa, så jag har dragit slutsatsen att jag är mest lik på min mors sida
av famlijen.
Min otålighet har jag tydligen ärvt efter min farfar...

Nu vill man ju inte vara sämre själv och en del har jag väl lyckats klämma ur mig. De flesta kom dock till när jag var liten, vilket innebär att det var lääääääänge sedan.
Ett har dock min make fastnat för.

-"Det siinns liiiite kvar!"

Storyn bakom detta uttryck är att jag ville ha lite läsk ut en burk. Min mamma sa att den var tom, varpå lilla fröken Erika tittade ner i burken och sa just "Det siinns liiite kvar!"

I tonåren var jag tämligen diskussions benägen och allmänt tjurskallig.
En gång debaterade jag och min mor tämligen hätskt och jag drog ur mig våldsamt många argument för min syn på saken.
Till slut säger min mamma:

-"Erika du borde bli politiker."
Varpå jag skrek, jo ljudnivån hade nått den höjden.

-"Jag vill inte bli nån jävla potilitiker!"

Sen har jag ju en mycket älskad lillebror som har växt upp med samma konstiga uttryck som jag. Även han har dragit sitt strå till stacken.

"Man ska inte kasta gurka när man sitter i växthus."

Det blev lite fel, men andemeningen är densamma.

Häromsistens myntade en av mina älskade brorsdöttrar ett nytt uttryck.
Det hon ville säga var "knakar i fogarna" men det blev:

"brakar i svängarna"

Våra egna små barn kommer ju som ni läst även de med en del roliga uttryck.
Men av någon anledning kommer jag inte på något nytt just nu!? Kan vara så att jag är alldeles för spak idag...

JOOO!!

Vår äldsta son kom hem en dag och tjoade om att han ville ha Michael Jacksons skiva.
Han var såååååå bra, fick jag höra.
Jag blev lite konfunderad över var han kunde ha hört MJ någonstans.
Det visade sig att han hört Mj hos sin mormor när hans yngre kusiner var på besök där.
Dock var det inte MJ han hade hört utan Erik Saade och I will be popular.

Lillebror hade också hört sången och sjöng av hjärtans lust I will be popular fast det lät inte riktigt så när det kom ut ur hans mun.
Lille B skrålade för full hals:

-"Aj vill bi mangjulaaar!

Gissa om jag kan höra originalet nuförtiden utan att ändra texten till B:s version?
Oh nooo!!

Nu ska jag ta och jaga några små pojkar isäng!

Lev väl!

//Erika

Att kvinnors "behag" har olika storlekar och olika former är allmänt känt. Om det nu är någon som missat detta så är ni nu härmed upplysta om detta faktum.

Mor i huset har fått fast jobb och kände sig för första gången på mååååånga år tvungen att inhandla lite nya kläder.
Sagt och gjort!
Hon plockade fram en katalog och ringde glad i hågen in en beställning på diverse klädesplagg. Med i beställningen slank även ner ett underklädes plagg.
Ja, jo eg. två eftersom det var en två-pack.

Paketet kom och löstes ut av en förväntansfull och lite nervös mor. Det kunde ju faktiskt hända att alla kläderna var för små och skulle skickas tillbaka.

Väl hemma så öppnades paketet och alla nya fina plagg plockades fram och ut ur sina plastpåsar. Sen följde sedvanlig "modevisning" för maken och barnen.
Maken var diplomastisk och tyckte allt satt bra och var fint, vad han eg tyckte förtäljer inte historien.
Sönerna var det väl lite si och så med. Den äldre var som vanligt uppe i det blå och hade ingen större koll på vad som hände. Den yngre däremot hade liiite bättre koll om än inte fullständig koll på mammas olika klädbyten.

Till sist så provade så den ena av de nya "tuttkassarna".
Mor i huset tyckte nog att det kändes lite för stor, trots att hon beställ sin vanliga kup-storlek.
Detta tillhör verkligen ovanligheterna!!! Mor själv tycker hon har alldeles för stora "behag" medan andra medlemmar av familjen (läs maken) tycker de är alldeles lagom. Mor brukar då säga till de övriga medlemmarna i huset att hänga två  fulla 1 liters mjölkförpackningar runt halsen med hjälp av ett tunt band. Då får de själva testa vad de skulle tycka om att konka runt på behagen som mor får göra varje dag.

Under tiden så stirrar lille sonen storögt på sin mor i sin nya och kanske liiite för stora behå. Han ser ut att fundera på huruvida mamma har rätt i att behån är för stor eller inte. Till sist kommer det:

-"Mamma! Dina bröstor är nog för små för den där behåån"

Lev väl kära vänner!

//Erika

B har en speciell relation till sin morfar. Mycket speciell, eftersom han aldrig träffat sin morfar, inte sett sin morfar någonsin!
Morfar dog nämligen 1992! Då var B inte ens påtänkt!

Men B och morfar gör allehanda ting tillsammans ändå.
De åker traktor, kör bärgningsbil, hoppar studsmatta, jagar myror, äter mat tillsammans..... Jag tror de tillbringar 24 timmar om dygnet tillsammans de där två, fast på sitt eget lilla sätt.

Jag tror att antingen så:
a) Sitter morfar på sitt moln i himlen och skrattar så tårarna regnar ner på oss andra. Samtidigt så funderar han nog på var ifrån ungen får allt.
b) Sitter morfar på B's axel och viskar till honom allt som kommer ur ungens mun.

Hur som helst så tror jag morfar har hur kul som helst!
Att B kul har jag inga som helst tvivel om.

Härom kvällen så skulle jag och B gå och lägga oss, M kom på efterkälken som vanligt. Jag sa strängt till M att nu måste han vara TYST när han kom upp i sovrummet utifall att B skulle ha hunnit somna.
M's hörsel är det lite si och så med, så man vet aldrig om han uppfattat det man sagt till honom. Man håller tummarna för att det är så!

Jag och B har lagt oss till ro och ligger stilla och tysta då jag hör hur dörren längst ned i trappan öppnas. Inte ett ljud från M.... Från hans mun alltså! 
Resten av ungen låter tämligen mycket! Han tar även trappdörren och trappen till hjälp.
Han stänger dörren med ett SCHLABRAAAK! Sen KLAMPAR han uppför trappen, det låter ärligt som en hel elefanthjord är på väg att gå och lägga sig i vårt sovrum!
Han öppnar sovrumsdörren, som tack och lov jag har haft sinnesnärvaro att lämna på glänt, klampar in i sovrummet. Sen kommer nästa dörrstängning....
Vår sovrumsdörr är tämligen svårstängd om man inte har den rätta knycken, vilket M naturligtvis INTE har.
Först kommer ett SCHKRABRAAAK, sen ett till och ett till innan han ger upp och bara drar igen den så den står liiite på glänt. 
Anledningen till att han ger upp är ett ilsket SCHYYYYYYYYYYSSSSSCHH! från sin mor.

Han klättrar upp i sin säng och kryper tyst ner i sängen.
Äntligen tänker jag!
Båda ungarna isäng! Puh!

Då kommer nästa igång!

-"Mamma? Jag är kissnödig!" Det är lille B som kommit på det NU inte när han var nere och innan vi gick och la oss.
-"Jamen gå ner och kissa då." tycker jag.
-"När jag kommer upp igen ska jag vara tyssst mamma" läspar han medan han glider ur sängen och sätter kurs mot sovrumsdörren.

Han tassar ner för trappen och öppnar dörren längst ned i densamma. Där hör jag faderna röst säga något till honom, dock inte vad, och sen hör jag en liten ilsken röst säga:

-"Jamen jag behöver faktissst kisssa!" (Läses med en läspning.) 

En kort stund senare hör jag hur han är på väg tillbaka till sin säng. Nu tänker jag att det ska bli intressant och höra hur tyst han kan vara. Jag hinner inte mer än tänka halva tanken så hör jag ett välkänt SCHKLABRAAAAK ner ifrån.
Sen blir det tyst....
Jag hör någon komma smygande uppför trappan, tyst.
Jag ser hur någon försiktigt öppnar sovrumsdörren....
för att sedan lämna den på vid gavel.
Jag hör hur han tassar så tyst han kan till sin säng och kryper ned i den, drar täcket över sig och kommer till ro.

Ok.. tänker jag. Han var ju tyst. Duktig kille!
DET skulle jag inte ha tänkt! För nu kommer det! Högt och tydligt!!

-" Mamma? Vissst var jag tyssst??"

Go'Natt!
Ridå ner!

I sovrummet finns det nu två inte fullt lika tysta söner, en trött och grinig mamma och en ostängd sovrumsdörr.
Efter ett argt HYSCHHH från mig så blir det dock tyst igen.

DÅ kan vi alla äntligen komma till ro och somnar alla tre!

Lev väl kära vänner och lämna gärna ett avtryck innan du går!

//Erika

Födelsedagarna duggar tätt i april i vår familj och släkt. Vänner har jag mååånga som fyller år denna vackra månad!
Dessutom fyller två av dem 50 år (= mina kusiner) och två andra mycket kära och älskade vänner fyller 40 år.

Den ena har jag redan uppvaktat så jag kan visa presentförpackningen, innehållet behåller jag för mig själv. ;o)
Hmmm.... Det där blev nog liiite fel... Hon fick innehållet naturligtvis men jag väljer att inte tala om vad som var i påsen. Fattar ni?? :o/

Påsen är gjord av ett kuvert! Dekorationerna har jag köpt från bl.a. Wild Orchid Crafts, Nettans Scrapbooking4you.se och ebay.



Sen måste jag bara få visa upp min födelsedagspresent till mig själv! Den är sååå fin och jag har längtat och väntat på att tillfället skulle dyka upp.
Jag höll på att missa det igen men tack vare en lillebror (min egen) så blev det ÄNTLIGEN av!
Gissa vad jag gör om dagarna nu....? =oD



Det känns Canon att äntligen äga en alldeles egen sådan här! ;o)

Lev väl kära vänner!

//Erika, som även hon fyller år denna månad. ;o)

...men inom glas och ram ska de vara! Som min lilla mamma brukar säga ibland.
Jag kan bara hålla med! Att vara ensam med våra små "änglar" i en hel vecka känns lite ångestfyllt. I och för sig brukar de vara snälla med mig, men med varandra....!!
Milde tid vad de bråkar!

Enda gångerna de inte bråkar är när de sover båda två eller inte vistas i samma hus. Ja åsså när de gaddar ihop sig mot mamma och försöker driva henne mot nervsammanbrott.

Jag har funderat på munkavle på dem båda två och så hörselkåpor till mig. Silvertejp finns det kilometervis av men hörselkåporna har mystiskt försvunnit. Hmm...
Undrar om de kan ligga på samma ställe som alla andra saker jag letar efter....?
Eller måhända att lille B har dem på sitt hemliga ställe??
Men det kanske räcker med munkavle på ungarna...?
Eller så får det bli en nödlösning för min egen del. Tampongtillverkarna lovar ju dyrt och heligt att deras produkter ska hålla tätt så jag kanske kan använda sådana istället för hörselkåporna som försvunnit??
Försöka duger!
Så ser ni någon förvirrad och utsliten tvåbarnsmor med tamponger stickade ut ur öronen så är det bara jag. Ryck gärna ut en av dem och säg hej!

I fredags kväll så vägrade lille B gå och lägga sig. Storebror M BAD om att få gå och lägga sig före kl. 19.00 piiip! Kors i taket!!
Jag skulle naturligtvis se le grand finale av Let's Dance så jag bänkade mig framför dumburken kl. 20.00.
Efter en liten stund får jag sällskap av en liten kille som intresserat tittar på de duktiga paren som svingar sina lurviga på dansgolvet. (Fast jag tvivlar på att deras ben är särdeles lurviga...)
Han kommeterar deras dans och tycker de är jätteduktiga men sen blir det en paus i programmet.
Vad brukar visas i pauserna på reklamfinansierade tv-kanaler? Jo, just REKLAM!

Då under reklampausen frågar B mig:
-" Mamma? Vad är det här för dåliga program?"
-" Det är inga tv-program utan det är reklam." säger jag.
-" Det är därför jag gillar Barnkanalen! Där visar de inte sånna här dåliga program!" säger B snusförnuftigt då.

Så SVT kan hålla fanan högt ett tag till i B's ögon! De visar minsann inga dåliga tv-program enligt honom. Åteminstone inte på Barnkanalen. ;o)

Lev väl kära vänner!

//Erika, vars pysselmojo verkar ha följt med guben till fjällen.... =o(

Äldste sonen deklarerade härom dagen sitt framtida yrke, men mer om detta senare.

Framtids utsikten här i familjen verkar vara mörk.
Häromdagen försökte sönerna först att ta livet av varandra sen böt de taktik och övergick till att försöka driva sin mor till självmord. HUR??
Genom att vara de allra värsta sortens söner som finns förstås.
- Vi lyssnar absolut INTE på vad mamma säger.
- JA! Vi slåss med skarpa vapen.
- Ok... Det gick inte. Då bits vi istället!
- Yes! Storebror har godis!! Det snor jag!! Mohahaha!
- Jag tror mamma håller på att höra dåligt. Då SKRIKER vi allt vad vi kan när vi ska säga något till henne.
- Vi skriker naturligtvis till mamma hur mycket vi älskar henne: Du är världens dummaste mamma!!!!!

Modern i huset tappade humöret och snudd på även rösten efter gårdagen...
Dagen har tyvärr fortsatt i samma anda... Suck!

Det gick så långt att lille B talade om att han minsann skulle flytta så lååååångt låååångt härifrån han kunde. Han ville inte alls bo med mamma och pappa längre. Jag gissar mig till att låååångt låååångt bort blir mormor. ;o)

M's framtida yrkesval då?
Jo jag kan ju säga så mycket att jag efter dessa två dagar kan tänka mig samma yrkeskarriär och det ganska omgående.
M vill nämligen bli EREMIT!

Lev väl kära vänner och ha en trevlig helg!

//Erika som blir gräsänka en vecka framåt. Maken är med 90 % säkerhet änkling innan han kommer hem igen om sönerna fortsätter på samma sätt som igår och idag.....

Saker försvinner här hemma! Mina saker i synnerhet…. Suck!
Det har gått så långt att jag påbörjat en lista över saker jag saknar och därmed också letar efter.  Listan blir bara längre och längre, jag verkar inte hitta de saker jag letar efter.
JO! En sak på listan har jag hittat!
Men vad är en sak när man har ett dussin eller mer saker som man letar efter? En fis i världsrymden, en droppe i havet…

Jag brukar skämtsamt säga att jag lever i ett organiserat kaos, men denna teori verkar tyvärr bli alltmer sann. Dock utan det organiserade framför. Med andra ord är det KAOS här hemma bland alla mina saker.

 

Jag har länge misstänkt att det spökar här hemma men ikväll fick jag det bekräftat av lille B.

M och B sitter och bygger med lego i kammarn när plötsligt M gastar och gormar om någon speciell legobit som försvunnit.
-”Det är du som tagit den!” Gastar han åt lillebror.
-”Nähä!” svarar lille B.
-” Det kan bara vara du som tagit den!” gormar M vidare.
-” Nähä!” svarar B
- ” Vem kan då ha tagit den? Det MÅSTE vara du som tagit den!!” argumenterar M vidare.
Då säger lille B helt lugnt:
-” Spöket Laban.” Som förslag på vem som har tagit den försvunna legobiten.

Då får naturligtvis storebror något mer att diskutera med sin något mer tjurskallige lillebror.

-” Det kan inte vara spöket Laban! Han finns inte!” säger storebror.
- ” Joho! Det gör han visst!” replikerar lillebror.

Sen är diskussionen i full gång! Och deras diskussion består hela tiden av två skilda påståenden. Den ena hävdar bestämt att Spöket Laban INTE finns medan den andre lika bestämt att Spöket Laban VISST finns. Ingen ger sig och diskussionen blir allt mer högljudd!

Kan ni gissa hur diskussionen låter??

 

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”NÄHÄ!!!”

-”JOHO!!!”…..

 

Jag känner mig nödd och tvungen att förkorta deras argumentering för den var tämligen lång och fadern fick gå in och avbryta den.

 

Men jag måste erkänna att jag är benägen att hålla med lille B:
Spöket Laban finns visst! Han verkar ha övergett slottet GomorronSol och flyttat hit. Dessutom verkar han ha en förkärlek för mina scarpsaker….
Strange…..

 

Lev väl kära vänner och lämna gärna ett avtryck innan du går. =o)

 

//Erika

 

Jag var häromsistens och gjorde min allra första mammografi undersökning.
Dagarna innan var jag väl liiite orolig och hade alla möjliga konstiga idéer om hur det hela skulle gå till.
Den allra "värsta" var väl den när jag i min fantasi såg framför mig hur sköterskan kladdade fast behaget i röntgen utrustningen och sen klämde åt så hårt att behaget exploderade. I serietidnings stuk.
Jag fnissade åt det när jag väl var fastklämd i apparaturen.
Jag tror till och med jag försökte förklara min inre syn för sköterskan men jag tror inte hon förstod vad jag fnissade åt.

Härom dagen kom så brevet som innehöll svaret på undersökningen.
Jag var inte särskilt orolig så jag sprättade upp kuvertet och läste.

Glatt förklarade jag för maken att där stod det att jag var normal.
Varpå maken yttrade:
-"Det är omöjligt! Det kan omöjligt stå där att du är normal."

Jodå det stod det tyckte jag och gav honom pappret.
Då säger karl'n:

-"Här står det att resultatet var normalT och ingenting om att du är normal!"

Håhåjaja, tänk vad man får stå ut med som maka och mor i denna familj....
Frågan är den om vem utav oss som egentligen är normal. Jag röstar stenhårt på mig själv! Eller.....??

Lev väl!

//Erika