Inte Riktigt Klok

Mycket har hänt sedan sist jag bloggade.
Jag bara MÅSTE bli bättre på att uppdatera min blogg.

Sönerna växer och frodas. Detta blev alltför tydligt igår då jag tvingade iväg hela familjen på shoppingrunda igår.
Kidsen behövde nya skor. Konstigt att jag blir lika j--la förvånad varje vår när de gnäller på att stövlarna och gympadojjorna är för små?!
M behöver storlek 37-38 i skor nu mer!! Hallå!! Han är bara 10! B har väl mer normala fötter för sin ålder, åtminstone storleksmässigt.
Så det blev två par åt vardera pojke. Plånboken suckade och gillade läget.
Sen hittade jag examenskläder till B. Det känns bra att ha det problemet ur världen i tid för en gångs skull.
Vi handlade mat och lite djurtillbehör också.

När maken och jag landat i soffan efter maten tittade jag på honom och frågade vad vi egentligen handlat åt oss själva under dagen?
Vi tänkte båda en lång stund sen kom K på att han minsann investerat i TVÅ nya deodoranter för 30kr. Själv fick jag tänka efter en stund till innan jag kom på att jag faktiskt HADE handlat något åt mig själv. Jag hade handlat hårspännen till mig själv! 6 st för 10kr!!!
Snacka om ha spenderat pengar på sig själv!

Så av de X antal kronor som försvann från våra konton igår så spenderade vi hela 40kr på de vuxna i familjen.
Så gruffar M något om att han bara har 5 cyklar och vill köpa en till så ska jag..... Förmodligen försöka övertala honom att han INTE behöver en sjätte cykel.

Lev väl!
/Erika

I min familj så har vi en uppsjö av konstiga saker som vi säger i olika situationer.
Många av dessa kommer från min mors sida.
En del av dem är helt sanslösa, så jag har dragit slutsatsen att jag är mest lik på min mors sida
av famlijen.
Min otålighet har jag tydligen ärvt efter min farfar...

Nu vill man ju inte vara sämre själv och en del har jag väl lyckats klämma ur mig. De flesta kom dock till när jag var liten, vilket innebär att det var lääääääänge sedan.
Ett har dock min make fastnat för.

-"Det siinns liiiite kvar!"

Storyn bakom detta uttryck är att jag ville ha lite läsk ut en burk. Min mamma sa att den var tom, varpå lilla fröken Erika tittade ner i burken och sa just "Det siinns liiite kvar!"

I tonåren var jag tämligen diskussions benägen och allmänt tjurskallig.
En gång debaterade jag och min mor tämligen hätskt och jag drog ur mig våldsamt många argument för min syn på saken.
Till slut säger min mamma:

-"Erika du borde bli politiker."
Varpå jag skrek, jo ljudnivån hade nått den höjden.

-"Jag vill inte bli nån jävla potilitiker!"

Sen har jag ju en mycket älskad lillebror som har växt upp med samma konstiga uttryck som jag. Även han har dragit sitt strå till stacken.

"Man ska inte kasta gurka när man sitter i växthus."

Det blev lite fel, men andemeningen är densamma.

Häromsistens myntade en av mina älskade brorsdöttrar ett nytt uttryck.
Det hon ville säga var "knakar i fogarna" men det blev:

"brakar i svängarna"

Våra egna små barn kommer ju som ni läst även de med en del roliga uttryck.
Men av någon anledning kommer jag inte på något nytt just nu!? Kan vara så att jag är alldeles för spak idag...

JOOO!!

Vår äldsta son kom hem en dag och tjoade om att han ville ha Michael Jacksons skiva.
Han var såååååå bra, fick jag höra.
Jag blev lite konfunderad över var han kunde ha hört MJ någonstans.
Det visade sig att han hört Mj hos sin mormor när hans yngre kusiner var på besök där.
Dock var det inte MJ han hade hört utan Erik Saade och I will be popular.

Lillebror hade också hört sången och sjöng av hjärtans lust I will be popular fast det lät inte riktigt så när det kom ut ur hans mun.
Lille B skrålade för full hals:

-"Aj vill bi mangjulaaar!

Gissa om jag kan höra originalet nuförtiden utan att ändra texten till B:s version?
Oh nooo!!

Nu ska jag ta och jaga några små pojkar isäng!

Lev väl!

//Erika

Att kvinnors "behag" har olika storlekar och olika former är allmänt känt. Om det nu är någon som missat detta så är ni nu härmed upplysta om detta faktum.

Mor i huset har fått fast jobb och kände sig för första gången på mååååånga år tvungen att inhandla lite nya kläder.
Sagt och gjort!
Hon plockade fram en katalog och ringde glad i hågen in en beställning på diverse klädesplagg. Med i beställningen slank även ner ett underklädes plagg.
Ja, jo eg. två eftersom det var en två-pack.

Paketet kom och löstes ut av en förväntansfull och lite nervös mor. Det kunde ju faktiskt hända att alla kläderna var för små och skulle skickas tillbaka.

Väl hemma så öppnades paketet och alla nya fina plagg plockades fram och ut ur sina plastpåsar. Sen följde sedvanlig "modevisning" för maken och barnen.
Maken var diplomastisk och tyckte allt satt bra och var fint, vad han eg tyckte förtäljer inte historien.
Sönerna var det väl lite si och så med. Den äldre var som vanligt uppe i det blå och hade ingen större koll på vad som hände. Den yngre däremot hade liiite bättre koll om än inte fullständig koll på mammas olika klädbyten.

Till sist så provade så den ena av de nya "tuttkassarna".
Mor i huset tyckte nog att det kändes lite för stor, trots att hon beställ sin vanliga kup-storlek.
Detta tillhör verkligen ovanligheterna!!! Mor själv tycker hon har alldeles för stora "behag" medan andra medlemmar av familjen (läs maken) tycker de är alldeles lagom. Mor brukar då säga till de övriga medlemmarna i huset att hänga två  fulla 1 liters mjölkförpackningar runt halsen med hjälp av ett tunt band. Då får de själva testa vad de skulle tycka om att konka runt på behagen som mor får göra varje dag.

Under tiden så stirrar lille sonen storögt på sin mor i sin nya och kanske liiite för stora behå. Han ser ut att fundera på huruvida mamma har rätt i att behån är för stor eller inte. Till sist kommer det:

-"Mamma! Dina bröstor är nog för små för den där behåån"

Lev väl kära vänner!

//Erika

...men inom glas och ram ska de vara! Som min lilla mamma brukar säga ibland.
Jag kan bara hålla med! Att vara ensam med våra små "änglar" i en hel vecka känns lite ångestfyllt. I och för sig brukar de vara snälla med mig, men med varandra....!!
Milde tid vad de bråkar!

Enda gångerna de inte bråkar är när de sover båda två eller inte vistas i samma hus. Ja åsså när de gaddar ihop sig mot mamma och försöker driva henne mot nervsammanbrott.

Jag har funderat på munkavle på dem båda två och så hörselkåpor till mig. Silvertejp finns det kilometervis av men hörselkåporna har mystiskt försvunnit. Hmm...
Undrar om de kan ligga på samma ställe som alla andra saker jag letar efter....?
Eller måhända att lille B har dem på sitt hemliga ställe??
Men det kanske räcker med munkavle på ungarna...?
Eller så får det bli en nödlösning för min egen del. Tampongtillverkarna lovar ju dyrt och heligt att deras produkter ska hålla tätt så jag kanske kan använda sådana istället för hörselkåporna som försvunnit??
Försöka duger!
Så ser ni någon förvirrad och utsliten tvåbarnsmor med tamponger stickade ut ur öronen så är det bara jag. Ryck gärna ut en av dem och säg hej!

I fredags kväll så vägrade lille B gå och lägga sig. Storebror M BAD om att få gå och lägga sig före kl. 19.00 piiip! Kors i taket!!
Jag skulle naturligtvis se le grand finale av Let's Dance så jag bänkade mig framför dumburken kl. 20.00.
Efter en liten stund får jag sällskap av en liten kille som intresserat tittar på de duktiga paren som svingar sina lurviga på dansgolvet. (Fast jag tvivlar på att deras ben är särdeles lurviga...)
Han kommeterar deras dans och tycker de är jätteduktiga men sen blir det en paus i programmet.
Vad brukar visas i pauserna på reklamfinansierade tv-kanaler? Jo, just REKLAM!

Då under reklampausen frågar B mig:
-" Mamma? Vad är det här för dåliga program?"
-" Det är inga tv-program utan det är reklam." säger jag.
-" Det är därför jag gillar Barnkanalen! Där visar de inte sånna här dåliga program!" säger B snusförnuftigt då.

Så SVT kan hålla fanan högt ett tag till i B's ögon! De visar minsann inga dåliga tv-program enligt honom. Åteminstone inte på Barnkanalen. ;o)

Lev väl kära vänner!

//Erika, vars pysselmojo verkar ha följt med guben till fjällen.... =o(

Saker försvinner här hemma! Mina saker i synnerhet…. Suck!
Det har gått så långt att jag påbörjat en lista över saker jag saknar och därmed också letar efter.  Listan blir bara längre och längre, jag verkar inte hitta de saker jag letar efter.
JO! En sak på listan har jag hittat!
Men vad är en sak när man har ett dussin eller mer saker som man letar efter? En fis i världsrymden, en droppe i havet…

Jag brukar skämtsamt säga att jag lever i ett organiserat kaos, men denna teori verkar tyvärr bli alltmer sann. Dock utan det organiserade framför. Med andra ord är det KAOS här hemma bland alla mina saker.

 

Jag har länge misstänkt att det spökar här hemma men ikväll fick jag det bekräftat av lille B.

M och B sitter och bygger med lego i kammarn när plötsligt M gastar och gormar om någon speciell legobit som försvunnit.
-”Det är du som tagit den!” Gastar han åt lillebror.
-”Nähä!” svarar lille B.
-” Det kan bara vara du som tagit den!” gormar M vidare.
-” Nähä!” svarar B
- ” Vem kan då ha tagit den? Det MÅSTE vara du som tagit den!!” argumenterar M vidare.
Då säger lille B helt lugnt:
-” Spöket Laban.” Som förslag på vem som har tagit den försvunna legobiten.

Då får naturligtvis storebror något mer att diskutera med sin något mer tjurskallige lillebror.

-” Det kan inte vara spöket Laban! Han finns inte!” säger storebror.
- ” Joho! Det gör han visst!” replikerar lillebror.

Sen är diskussionen i full gång! Och deras diskussion består hela tiden av två skilda påståenden. Den ena hävdar bestämt att Spöket Laban INTE finns medan den andre lika bestämt att Spöket Laban VISST finns. Ingen ger sig och diskussionen blir allt mer högljudd!

Kan ni gissa hur diskussionen låter??

 

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”Nähä!”

-”Joho!”

-”NÄHÄ!!!”

-”JOHO!!!”…..

 

Jag känner mig nödd och tvungen att förkorta deras argumentering för den var tämligen lång och fadern fick gå in och avbryta den.

 

Men jag måste erkänna att jag är benägen att hålla med lille B:
Spöket Laban finns visst! Han verkar ha övergett slottet GomorronSol och flyttat hit. Dessutom verkar han ha en förkärlek för mina scarpsaker….
Strange…..

 

Lev väl kära vänner och lämna gärna ett avtryck innan du går. =o)

 

//Erika

 

Jag var häromsistens och gjorde min allra första mammografi undersökning.
Dagarna innan var jag väl liiite orolig och hade alla möjliga konstiga idéer om hur det hela skulle gå till.
Den allra "värsta" var väl den när jag i min fantasi såg framför mig hur sköterskan kladdade fast behaget i röntgen utrustningen och sen klämde åt så hårt att behaget exploderade. I serietidnings stuk.
Jag fnissade åt det när jag väl var fastklämd i apparaturen.
Jag tror till och med jag försökte förklara min inre syn för sköterskan men jag tror inte hon förstod vad jag fnissade åt.

Härom dagen kom så brevet som innehöll svaret på undersökningen.
Jag var inte särskilt orolig så jag sprättade upp kuvertet och läste.

Glatt förklarade jag för maken att där stod det att jag var normal.
Varpå maken yttrade:
-"Det är omöjligt! Det kan omöjligt stå där att du är normal."

Jodå det stod det tyckte jag och gav honom pappret.
Då säger karl'n:

-"Här står det att resultatet var normalT och ingenting om att du är normal!"

Håhåjaja, tänk vad man får stå ut med som maka och mor i denna familj....
Frågan är den om vem utav oss som egentligen är normal. Jag röstar stenhårt på mig själv! Eller.....??

Lev väl!

//Erika

Här i huset finns två katter. Deras namn är Våfflan och Vips.
Vips har en uppsjö med andra namn, de flesta inte alltför kärleksfulla.
Vår lilla kattfröken har en benägenhet att pinka inne och då inte på kattlådan utan där HON tycker att det passar.
Detta har hon gjort sedan vi fick M för 7 år sedan.

Jag har varit less detta evinnerliga pisstorkande och tvättande av kattkiss stinkande kläder MÅNGA gånger men hon har fått vara kvar.
Nu är dock mitt tålamod snart totalt slut!
Tydligen även M's. Det fick mormor och jag erfara häromdagen.

Jag hade hittat två kattpink pölar på bottenvåningen och hundskrället hade käkat upp halva pajdegen som vi skulle ha till middag, så min dag var inte särskilt bra.
Detta fick till följd att humöret gick samma väg. Grrr!

Jag utlöste en belöning på den som fångade katten, men som fick ett mindre smickrande namn just då. (Läs kattj-veln!!)
Våra små söner gick för jakten med buller och bång. Det sprang katter och pojkar fram och tillbaka och tillslut lyckades M fånga katten.
Jag tog katten och hivade ut henne i snödrivan och skrek väl några okvädningsord efter henne också. Det är jag nästan säker på att jag gjorde.

En stund senare kommer mormor på besök och då talar M genast om belöningen han ska få.
Mormor undrar naturligtvis vad han gjort då som ska få en belöning.
-"Fångat en katt." säger han stolt.
Mormor undrar då vilken katt han fångat.
-"Ja men Pissmadammen förståss!!" som om mormor var otroligt korkad som inte begrep detta.

Sen frågar han mig:
-"Mamma? När ska du avverka pissruskan egentligen?"

Det har jag frågat mig själv måååånga gånger och nu tror jag att det inte är länge kvar innan katteländet är avverkad.


Sen måste jag få berätta om M och hans nattliga utläggningar.
Vår kille M pratar nämligen i sömnen!
Det finns långa utläggningar och enstaka ord man hör.

Härom kvällen när vi gått och lagt oss så hör jag honom säga:
-"Det är tre fredagar!"

Sen fick väl mamma och pappa upp "ile" och hade mysigt tillsammans.
Mitt i alltihop så utbrister ungen:
-"NÄE! Nu har jag fått nog!!"

Jag tittar förvånat på maken och undrar om ungen är vaken?
Sen börjar jag skratta så tårarna rinner och då frågar maken om jag har fått nog.

Lev väl kära vänner!!

//Erika

Så länge har jag och K varit tillsammans. =oO
Fasen vad tiden går fort.
Jag har definitivt INTE blivit 11 år äldre. (Solklart fall av självförnekelse!)
K har nog blivit det däremot. Vem skulle inte bli det av att leva tillsammans med mig??

AHHHH! Nu förstår jag varför jag har två tonåringar här hemma men i en 7- och 3-åringskropp.
De lever ju tillsammans med Mig!!
Perfekt! Det mysteriet löst!
För det kan väl aldrig vara så att det är en fas de går igenom??
Tror inte det!

Nu hoppas jag att det blir MINST 11 år till.

Lev väl!!

//Erika

Så kan vi då skriva 2011. Hur länge det dröjer innan man skriver rätt år låter jag vara osagt. Jag brukar ha problem ett bra tag innan det blir rätt.

Vad har jag då för förväntningar på 2011?

* Att våra små killar får vara friska
* Att de slutar stjäla halstabletter av sin mor
* Att de kanske lär sig lyssna på vad mamma och pappa säger
* Att jag kanske tvingas inse att alla mina förväntningar aldrig kommer att inträffa.

Den sista punkten har jag redan tvingats inse.
Tyvärr!

Förra året blev vi alla olika djur här i familjen. Detta enligt lille B.
Han kom ner från vinden och talade om för mig:
-"Mamma! Jag är en uggla!"
-"Jaha" svarade jag.
-"Och M är en krokodil!" sa B.
-"Jasså" sa jag.
-"Pappa är en apa!" sa Lille B.
(Själv tänkte jag att inget kunde vara sannare eftersom K är hårig som en apa. Ja i alla fall på ryggen.)
-"Jaha, men vad är jag för djur då?" undrade jag.
Svaret blev inte direkt vad jag väntat mig...

-"Du. Du är en dinosaurie!"

Så alla andra i familjen är någorlunda söta och gulliga. Jag, jag är en skräcködla!

Gott Nytt År allesamman och Lev väl!

//Erika

Man kan beskylla mig för att vara många saker men fotogenisk är inte en av dem. Det spelar ingen roll vilken fotograf som ta bilderna. T.o.m. Bingo Rimer skulle få problem, fast det han brukar fota är väl knappast ansikten…. Likadant med Lennart Nilsson och han skulle få enorma problem med att komma igenom späcklagret för att komma åt det han brukar vilja fotografera.

 

Självförtroendet för mitt utseende är inte det allra bästa även om sönerna ibland brukar säga till mig att jag är vacker och maken tycker jag är ”het”. Ärligt talat vem skulle inte vilja se ut som någon av de heta stora modellerna i ansiktet? Kroppen kan jag behålla, men ansiktet kan jag tänka mig att byta med någon av dem. Njae förresten, jag kan nog byta kropp med dem också. ;o)

 

Härom kvällen frågade M om han inte kunde få låna kameran och fotografera lite.
-”Är det inte dags att fotografera dig snart mamma?” frågade han.
Jag frågade naturligtvis varför och sa i samma mening:
-”Men det är väl inget roligt att fota mamma som är så ful?”
Ungen säger då helt lugnt:
-”Jag vet!”

Gissa om självförtroendet fick sig en knäck som heter duga? 

Lille B har en ny favorit leksak här hemma. Pappas måttband. Ni vet ett sådant som är 3 meter långt och man drar ut och sen när man släpper det så åker det in automatiskt. Med detta mäter han allt möjligt.

Igår kväll konstaterade han att en av köksstolarna var ”kilo tillometer härifrån och dit.” =o)

 

Lev väl!

 

//Erika

Den senaste veckan är det mycket här hemma som av någon anledning har varit borta på ett eller annat sätt.
Själv är jag borta för det mesta, så det räknar jag som ett normaltillstånd för mig själv.

Onsdag förra veckan tog jag och sönerna ner hästhagen åt tjejen som haft en av hästarna hos oss en vecka. Vi fick även hjälp av mormor.

M och B ville gärna hjälpa till, men mormor ledsnade och skickade i väg den yngste upp i en stor gran. Hon trodde naturligtvis att han skulle nöja sig med att leka under den, men ack vad hon bedrog sig!!
B klättrade upp i granen och ropade glatt:
-"Hej mamma!! Se vart jag är!!"
Ungen befann sig då ca 3 meter över marken i granen.

Lugn som jag är så trodde JAG att han skulle nöja sig med att sitta där och filosofera en stund. Ack vad jag bedrog mig.
För nu blandade sig storebror in i leken och klättrade upp i granen han med.
Efter en stund hör jag två röster som ropar:
-"Mamma!! Titta var vi är!!"
Då satt bägge två ca 3 meter från TOPPEN av granen. =oO

Då fick hästhagsrivandet ta en paus och lille B fick lotsas ner ur granen av en lätt "usterisk" mamma och en lite orolig mormor.
Men det gick bra. Ner kom han i alla fall.

Torsdagen bjöd på snöoväder och storm.
Med detta följde naturligtvis ett strömavbrott. Alltså ganska normalt för oss här upp i norr. Vi ska väl härdas antar jag...

Tydligen är det lite svårt att greppa det här med strömavbrott när man är 3 år.
M hade gått till skolan och lille B skulle nu underhållas av mamma. En mamma som inte alls var sugen på att leka med bilar eller bygga lego....
Så jag försökte få med honom på det jag ville göra och det gick bra. I två minuter!! Sen var han less.

Då bänkade han sig framför tv:n där tv-spelet är monterat och förkunnade:
-"Nu vill jag spela tv-spel!"
Jag försökte då förklara att det inte gick eftersom vi inte hade någon ström just då, varpå ungen utbrister:
-"Är strömmen slut i den här tv:n också??"

Sen måste jag erkänna att jag just nu mer än någonsin faktiskt önskar att jag vore synsk.
Jag har förlagt en sak här hemma och den är spårlöst borta!
VI har letat i flera dagar nu utan resultat. Jag blir såååå sur på mig själv! Jag tycker jag lägger saker på sååå bra ställen men sen lyckas jag tydligen alltid glömma var de där braiga ställena är. Grrrr!!!

Så har min senaste vecka varit.
Jag hoppas innerligt att din varit bättre!

Kan tala om att snön som föll i torsdags numer även den är BORTA!

Lev väl!

//Erika

...några blöjfria barn här??

Ja, i vårt lilla hus är det åteminstone ett barn som har blöjor. B!

Vi har väl sen i somras försökt få den lille gossen att förstå att man ska göra saker och ting på toaletten eller pottan istället. Utan resultat kan jag meddela.

M bestämde själv en dag när han vaknade att han minsann inte använde blöjor längre. Och det gjorde han inte heller! Duktig kille!!

Nu har liksom B kommit underfund med att det är bara HAN som INTE går på toaletten. Tom katterna gör det ju! (Deras kattlåda står på toaletten, sen kan vi ju ha en låååååååång diskussion huruvida de använder den jämt eller inte!! =o( ) Så nu talar han om att han minsann kissar och bajsar, fast fortfarande i blöjan. Men det är ju ett steg i rätt riktning.

Idag var vi hos mormor, när han högt och tydligt talade om att han bajsade. Mormor sa då till honom att det ska man ju göra på toaletten och jag la då till "eller pottan".
Ungen spärrade upp ögonen så de blev stora som tårtfat och utbrister förvånat:
-"Finns det potta här???"

Mormor och mor börjar gapskratta, medan den alltid like lugne fadern talar om att potta har de inte hos farmor och farfar. Vilket inte gör saken bättre för mor i huset. Hon skrattar ännu mer "usteriskt" som M sa tidigare. Tårarna rinner, magen guppar och B ser ännu mer förvånad ut.

Sen bestämmer han att mormor ska byta hans blöja, ingen annan!

Hur ska detta sluta?? Jag har ingen aning, men jag inbillar mig att det kommer att gå bra. En dag kommer han på tricket. Att man ska gå på toan eller pottan och kissa och bajsa.

Huvva va mycke skitsnack det blev ikväll!
Jag ber om ursäkt för detta.

Lev väl!!

Har med missnöje insett att jag måste vara Sveriges absolut tråkigaste bloggare!
Inte uppdaterar jag särskilt ofta och mina alster... Ja de lyser absolut med sin frånvaro....

Inte blir det ju bättre av att ungarna har kräksjuka!
Lille B har tillfrisknat bra och snabbt, så jag hoppas för M's skull att det går lika fort över för honom.
Så med andra ord har inget kul hänt här hemma heller. =o/

Vän av ordning undrar säkert varför i hela friden jag bloggare då?
Ja det undrar jag med ibland.... Lika ofta som jag undrar varför jorden är rund eller om Borås ligger närmare Lycksele eller månen??

Ni har väl hört den om blondinerna på parkbänken??

Sak samma; Här får ni en blondin vits så här inför julen! (Jag vet att den är gammal, men den är även en klassiker i mina ögon...)

Två blondiner sitter på en parkbänk och filosoferar (som om det skulle hända).
Hel appropå säger den ena till den andra:
-Du! Undrar va som e närmast? Månen eller Borås??
Varpå den andra (som uppenbarligen känner sig liiite mer kunnig i dessa frågor än sin kompis) svarar:
- Jamen, HALLLÅ!! Ser du Borås eller....????

God Jul och Grått Nytt Hår kära vänner!!

Lev väl!
//Erika

Kris! Datorn ville inte samarbeta härom kvällen!!

Krisgare!!
Erika håller på att bli ännu mer förkyld. Det har hon inte tid med!! Om 6 timmar eller så bär det av till Vännäsby och ScrapSPA med Nettans. Så nu undrar vän av ordning; Va f-n sitter hon och bloggar för då?? Hon borde väl sova?? På A svarar jag: Det veti fasen, det undrar jag själv med egentligen men se första raden så kanske du förstår bättre. På fråga B svarar jag: Det skulle jag ha gjort för lääääääänge sen, men ibland så blir det liksom inte som man tänkt sig. Suck!

Krisigast!!!
Om inte vår son B får en identitetskris efter detta vet inte jag vad...

Jag ondgjorde mig ju om överambitiösa dagisfröknar härom sistens... Identitetsdockan vi föräldrar skulle göra till våra barn. Den skulle dessutom likna vårt barn!! Tror inte de skulle uppskattat om jag gjorde en docka som jag tyckte att jag upplevde B den dagen. Den dockan skulle har varit svart, haft bockfötter, horn i pannan och lååååång spetsig svans. Inte precis en ängel....jo fast en fallen sådan...

Men efter en veckas klurande och lite drygt en veckas tillverkningsprocess så blev resultatet så här:



Tror ni som jag att ungen får en identitetskris när han blir äldre??

Nä nu är det verkligen dags att krypa ned i sängen och SOVA!!

Lev väl!!

//Erika

Nu kan jag äntligen visa pumpagubben vi gjorde förra helgen.
Det satt låååångt inne...

Här har varit fullt upp. Ungarna grälar med varandra och oss konstant. K ramlar och slår i ryggen, och tycker synd om sig själv. (Det syns inget, så det är nog ingen större fara men man kan aldrig vara säker.)

Självömkan lider jag av också, dock av andra anledningar än min käre make.

Är det någon människa i detta land som vet när det är tillåtet med jakt på dagisfröknar?? Jag har haft svarta tankar om sådana idag kan jag lova.
B's dagis vill av någon outgrundlig anledning ha en docka som liknar honom tillverkad av föräldrarna. (Guess who???) Så det blev till att klura i flera dagar innan jag kom till skott och drog fram virkgarnerna och virknålen. Det gjorde jag igår. Idag är dockan nästan färdig, det fattas två armar till den. Eller kanske kan amputera B's armar så slipper jag göra dockan klar?? ;o)
Eftersom vår lille son är begåvad med extremt mycket hår så måste ju även dockan ha extremt mycket hår. Så jag har tillbringat större delen av dagen att sy fast håret på dockan. GAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!

Så just nu tycker jag att det borde vara fri jakt på dagisfröknar! (Kan lova att det är övergående, så inga dagisfröknar börja frukta för sina liv när de ser mig. ) 


Nu åter till pumpagubben så.

Här är han!!



Lev väl!!

//Erika, som snart ska äta smarrig lasagne som K gjort!! =o)

Här i min lilla värld händer inte speciellt mycket just nu.
Jag jobbar heltid så dagarna springer iväg för mig. Jag kliver upp tidigt, väcker barnen, åker och jobbar, kommer hem, äter middag, lägger barnen (och somnar oftast själv också), förhoppningsvis SER jag lite på tv, annars SOVER jag tvprogrammen också. Mitt i allt detta ska jag dessutom vara social med min man.
Hur fasen ska man hinna med allt utan att vara utan sina 7 timmars sömn??

Har någon en bra lösning så lämna en kommentar!!

Igår så gjorde vi något för allra fösta gången, jag och sönerna. Vi skar ut en pumpa och gjorde en lykta!! =o)
Det var sk_tkul!!
Ska försöka hinna med att fixa in en bild på skapelsen imorgon. =o) Om jag nu hinner med detta!!

Vill påminna alla mina kära scrapvänner att det är dax för en ny scrapträff den 7 november i Knaften!! Alla är ni varmt välkomna till årets sista träff.

Hoppsan!!
Kom just ihåg att jag lovat att lägga ut 2010 års träffar här i bloggen. Men det får bli imorgon, nu måste jag leta reda på något att äta!!

Ni kollar väl på Körslaget???
Go Team Pontare!!!!!

Lev väl!

//Erika

God afton!

Idag har rensats och städats i scrapvrån här hemma.
Milde tid vad med pryttlar jag har samlat på mig genom åren!!!
Det är nästan så jag blir rädd. Och vad fasen ska jag göra med allt??
Scrappa självklart, så egentligen är frågan; VART ska jag göra av allt??
Det finns snart inte plats för en enda pinal till... Kanske dax att ta och rensa lite....?

Sen blev det inte mycket bättre när maken kom hem och lite fint påpekade att det bara syntes LITE grand att jag städat och plockat.
Vaddå lite?!?!
Jag har plockat och städat massor!! Okej, lite har jag klappat och suckat också.
Gjort en och annan upptäckt också faktiskt! Ni vet när man öppnar en låda som man inte öppnat på länge och ser något och tänker; "Wow, har jag en sån här?? Det hade jag glömt."
Blev en hel del sådna idag om jag ska vara ärlig.

Däremot har jag inte återfunnit min förlorade Quickutz spindel... Snyft!

Med andra ord kan man lugnt säga att Erika har bestämt sig för att RENSA en hel del bland sina scrapprylar. (För vilken gång i ordningen har jag dock glömt...)

Nä, nu ska jag återgå till maken, som ser Mission impossible 3. Ska fortsätta med mitt MI noXX till veckan. ;o)

Lev väl!

//Erika

Att M är en riktig pratkvarn är ju inte på något sätt en hemlighet. Alla som mött honom vet vad jag snackar om...
Nu har dessutom lille B börjat försöka lite mer på allvar börja prata han med, vilket underlättar det hela för mig som tidigare fick gissa hejfriskt vad ungen menade med; "Baampaajujooo" som ett exempel. Är det någon som har rätt lösning på ordet så meddela mig gärna, jag vill gärna veta vad han säger.

I fredags var vi, B, M och jag, hem till en kompis och tittade på deras små urgulliga kycklingar. (Säger hon som lider av fågelfobi!!!!) Därav alla djurljuden här hemma just nu.
Kycklingar låter t.ex. "Piiip, pieep, pyyyp"
Kossan låter: Moooouuu
Fåret låter: "Bä bä bä
Hönan låter: Babababbaabbaaaa
Men allra roligast låter tuppen!

KU....(paus)...KUUUUUUUUUUUU

Är det nån som har en tupp som låter så?? Och då menar jag ett fjäderfä.....

När vi var och handlade härom dagen fattade jag direkt vad B menade när han sa: "GoummGoumm". Så snälla mamma köpte lite goummgoumm och gav honom.


Måste passa på och be om ursäkt att jag inte har varit så rask med att uppdatera min lilla blogg. Men det har inte varit lätt med bruten höger handled att blogga. Nu har jag iofs varit gipsfri i tre veckor men då ska man liksom hinna komma ikapp med allt som blivit liggande under tiden. Och tiden, mina vänner, går otroooooligt fort!!
Se bara på mig, förra året fyllde jag 25 och i år blev jag helt plötsligt 41!!! Vart f-n tog mitt liv vägen??? Nån som har mött det någonstans, eller rent av stulit det?? Snälla lämna tillbaka det!! Jag vill helst leva det själv...

Tack för gratulationerna!!
Jag uppskattar dem verkligen, det känns bra att ha kompisar och vänner som ni!!

Min man uppvaktade mig med ett kort han gjort alldeles själv!!
Ska försöka hinna fota det imorgon och lägga ut det här i bloggen.

Lev väl kära vänner!!

Kram
Erika

Ps Goummgoumm är tuggummi. ;o) Ds.