Rena rama sjukstugan!
Ok, nu har allt lugnat ner sig lite men faktum kvarstår:
Lille B har pungbråck!
Annars är det väl mest förkylningar som avlöst varandra här hemma. Det har drabbat mig och pojkarna allra mest. Gubben har klarat sig riktigt bra, med bara lite ont i halsen.
Tillbaka till lille B och hans något konstigt formade pung.
Jag misstänkte att det var pungbråck så jag tog och googlade detta. Då fick jag mina misstankar bekräftade, men absolut säker blev jag först dagen efter då vi träffade en läkare.
B tog undersökningen med ro, men till sist tittade han på mig och sa:
-"Mamma?"
-"Ja, vad är det hjärtat?" undrade jag.
-"Det gör ont." sa han helt lugnt.
Då avslutade doktorn försöket att pilla tillbaka tarmen upp i buken igen.
Hade det varit M har han gastat i högan sky och varit ilsknare än en jordgeting på riktigt uselt humör kan jag tala om.
Så jag var ju tvungen att tala om för dagisfröknarna vad han hade för problem och att om han fick ont i magen eller i de nedre regionerna skulle vi ta detta på största allvar. Sen om de skulle hjälpa honom på toan fick de gärna kolla så att påsen inte antagit en konstig färg.
Med detta sagt lämnade jag sonen på dagis och gick hem.
På vägen hem så gick vi och höll varandra i handen B och jag.
Då säger han:
-"Mamma? Visst har inte jag pungbråck?" så där lite "snälla-säg-att-det-är-så" tonfall på rösten.
-"Jo, det har du." svarade jag med lite beklagande tonfall.
B suckade djupt.
Vi gick vidare och så hör jag:
-"Mamma?"
-"Ja?"
-"Är du riktigt säker på det??"
Nu ska vi ner till Umeå för läkarundersökning inför en ev. operation. Ska bli intressant och se hur B reagerar då.
Nu ska jag ge er något att fundera på!
Ponera att din 3 årige son har upptäckt att han har ett ollon på pinkeljocken. Detta tas fram flitigt och visas mer än gärna för alla som både vill och inte vill.
Säg sen att den lille ängeln hittar en potatisskalare och tar denna med sig med orden:
-"Nu går jag!"
Du frågar naturligtvis vart han ska gå och vad han tänkt göra med potatisskalaren. Du misstänker något lurt eftersom ungen har byxorna vid fotknölarna och pinkeljocken i ena näven och potatisskalaren i den andra.
Svaret du får är:
-"Skala det här!" och syftar på sitt lilla ollon.
Ponera nu att det hela slutar illa och det blir ett besök på akuten.
HUR skulle DU förklara vad som hänt???
(Jag slapp förklara detta på akuten eftersom jag lyckades avstyra försöket i tid!!)
Jag tackar för alla fina kommentarer om mina kort!
Jag tackar även för dem jag får angående mitt skrivande om våra små söner. Jag är glad att ni tycker om det jag skriver, det värmer mitt hjärta.
Så lämna gärna en kommentar innan du surfar vidare.
Lev väl!
//Erika
JOOOOO!
Catharina, ramen under sista kortet är en dies från Marianne Design i Holland. =o)
Lille B har pungbråck!
Annars är det väl mest förkylningar som avlöst varandra här hemma. Det har drabbat mig och pojkarna allra mest. Gubben har klarat sig riktigt bra, med bara lite ont i halsen.
Tillbaka till lille B och hans något konstigt formade pung.
Jag misstänkte att det var pungbråck så jag tog och googlade detta. Då fick jag mina misstankar bekräftade, men absolut säker blev jag först dagen efter då vi träffade en läkare.
B tog undersökningen med ro, men till sist tittade han på mig och sa:
-"Mamma?"
-"Ja, vad är det hjärtat?" undrade jag.
-"Det gör ont." sa han helt lugnt.
Då avslutade doktorn försöket att pilla tillbaka tarmen upp i buken igen.
Hade det varit M har han gastat i högan sky och varit ilsknare än en jordgeting på riktigt uselt humör kan jag tala om.
Så jag var ju tvungen att tala om för dagisfröknarna vad han hade för problem och att om han fick ont i magen eller i de nedre regionerna skulle vi ta detta på största allvar. Sen om de skulle hjälpa honom på toan fick de gärna kolla så att påsen inte antagit en konstig färg.
Med detta sagt lämnade jag sonen på dagis och gick hem.
På vägen hem så gick vi och höll varandra i handen B och jag.
Då säger han:
-"Mamma? Visst har inte jag pungbråck?" så där lite "snälla-säg-att-det-är-så" tonfall på rösten.
-"Jo, det har du." svarade jag med lite beklagande tonfall.
B suckade djupt.
Vi gick vidare och så hör jag:
-"Mamma?"
-"Ja?"
-"Är du riktigt säker på det??"
Nu ska vi ner till Umeå för läkarundersökning inför en ev. operation. Ska bli intressant och se hur B reagerar då.
Nu ska jag ge er något att fundera på!
Ponera att din 3 årige son har upptäckt att han har ett ollon på pinkeljocken. Detta tas fram flitigt och visas mer än gärna för alla som både vill och inte vill.
Säg sen att den lille ängeln hittar en potatisskalare och tar denna med sig med orden:
-"Nu går jag!"
Du frågar naturligtvis vart han ska gå och vad han tänkt göra med potatisskalaren. Du misstänker något lurt eftersom ungen har byxorna vid fotknölarna och pinkeljocken i ena näven och potatisskalaren i den andra.
Svaret du får är:
-"Skala det här!" och syftar på sitt lilla ollon.
Ponera nu att det hela slutar illa och det blir ett besök på akuten.
HUR skulle DU förklara vad som hänt???
(Jag slapp förklara detta på akuten eftersom jag lyckades avstyra försöket i tid!!)
Jag tackar för alla fina kommentarer om mina kort!
Jag tackar även för dem jag får angående mitt skrivande om våra små söner. Jag är glad att ni tycker om det jag skriver, det värmer mitt hjärta.
Så lämna gärna en kommentar innan du surfar vidare.
Lev väl!
//Erika
JOOOOO!
Catharina, ramen under sista kortet är en dies från Marianne Design i Holland. =o)
