Inte Riktigt Klok

Ibland kan pappa tydligen vara en riktig "dumming".
I alla falll enligt lille B.

En kväll skulle jag lägga sönerna och jag hade borstat tänderna på lille B. Han skuttade glatt runt naken i köket och ville inte alls gå och lägga sig.
På ren pin tji så sätter han på sig blöjan bakochfram, vilket gör att mamma ledsnar på hans tilltag och säger till honom att han minsann ska vända på blöjan och sätta på sig pyjamasen och gå och lägga sig.
Jag och M gick upp på vinden utan B.

Ingen B kommer....
Jag ropar på honom flera gånger i babyvakten, men ingen B kommer....
Till sist hör jag en bestämd röst som säger till B på skarpen att han måste gå och lägga sig.
Då kommer han till slut.

MEN....

B kommer och gråter hjärtskärande in i sovrummet. Han kommer till mig och ulkar och snyftar fram:

- "Pappa är dum!! Han kallar mig fula saker!!"
- "Jasså, vad har pappa sagt då?" undrar jag.
- "Han har kallat mig tönt, snyft, precis som, ulk, storbarna brukar, snyft, ulk, göra. Men jag är, snyft, ingen, ulk, tönt!"
Vilket jag naturligtvis håller med honom om att han inte är. Sen säger jag till honom att ta och krypa ner i sin säng och sova.
B går bort till sin säng snyftande och ulkande.
Han kryper ner i sängen, drar upp täcket och sen kommer det:

- "Mamma! Jag är ingen, snyft, tönt, ulk, fjant, snyft, eller fegis. Snyft!! Jag är, snyft ulk, bara en, snyft, vanlig, ulk, liten, snyft, människa!!"

Stackars liten!
Det kan inte vara lätt och vara 4 år och en vanlig liten människa!

Lev väl!!

/Erika

Nyfikna 4 åringar kommer på allt möjligt och HÖR allt möjligt.

Härom sistens fick jag minsann en lektion av lille B om hur bäbisar blir till.

Vi sitt-ligger i soffan och kollar på barnkanalen han och jag när han plötsligt säger:
- "Mamma, jag vet hur man gör bäbisar."
- "Jasså, säger jag då. Hur gör man det då??"
- "Jo en pojke och en tjej står framför varandra och sen kommer det frön från pojken och sen får man vänta väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge och sen kommer det en bäbis."
- "Jaha, men vad bra! Då vet jag också hur bäbisar blir till." Sen undrar jag stilla var i hela friden han har hört detta....

Vi fortsätter titta på tv och jag ligger nu i soffan. Då kryper B ner och lägger sig mage mot mage med mig och då frågar jag honom:

- "Men du B, blir det inga bäbisar nu när vi ligger så här?"
- "Nä! För man måste vara naken, lika naken som man är i duschen om det ska bli en bäbis." Kommer det snusförnuftigt från lille B.
- "Ok. Vad bra, då vet jag det."

Efter en stund så tittar han på mig och säger:

- "Mamma. Pappa vet inte hur man gör bäbisar, men det vet jag!"

Så gott folk bli bäbisar till enligt B.

Lev väl och god fortsättning på 2012!

/Erika

Kommer ni ihåg Mora Träsk och deras "Vi ska gå på tiger jakt"?
Ni vet den när man ska stoppa tungan mellan underläppen och nederkäkens framtänder och säga just:
Vi ska gå på tiger jakt.
Om inte prova själva, det blir ganska komiskt.

Här hemma jagar vi andra saker.
K jagar nya recept att laga till middag.
M jagar sin egenhändigt byggda lådbil.
Jag, jag jagar..... hmm.....Inte är det dammråttor i alla fall!!!
B han jagar helt andra saker! Gärna tillsammans med morfar!

En dag kom B in i köket och såg ut som han smög på något/någon.
Han smyger fram till mig och teaterviskar:
-"Jag och morfar har varit på jakt!"
Själv dras jag med i stämningen och frågar viskande:
-"Jasså! Vad jagade ni då då?"
B tittar sig omkring lite, som för att kolla att ingen annan lyssnar innan han svarar på frågan.
Han tittar mig djupt i ögonen och viskar högt:
-"Myror!!"

Sen klampade han ut ur köket, ut genom ytterdörren för att jaga andra djur tillsammans med morfar?
Vad vet jag?

Lev väl!!

/Erika

Hej go vänner!

Jag ber om ursäkt för att min lilla blogg inte blivit uppdaterad på evigheter.
Men det kom lite mellan.
Jag fick ett jobb i början på maj, sen drog vi till Teneriffa i juni och sen jobbade jag hela sommaren.

Kunskap sägs ju vara lätt att bära, men den kan vara tung att förvärva.
En del kunskap får man enkelt, annan får man bokstavligen banka in i huvudet.

M har lite problem med läsningen. Han ljudar jättefint, men fick liksom inget flyt i läsningen. Detta till sin mors stora sorg.
Nu har detta dock ändrats markant! Till hans mors stora glädje!! =o)
Däremot tycker han fortfarande lika lite om att göra läsläxan.

En kväll tyckte han väl att vi hade tjatat för mycket på honom att han skulle läsa läxan. Så han gick och gjorde den motvilligt.
Efter en stund kommer han in i köket och förkunnar att han nu minsann hade gjort läxan. Kunde han nu få se på tv en stund?
Mor i huset säger nej och fadern nickar att han håller med modern. (Tur för honom!!)

M leker en stund med sina saker, men efter en stund har han ledsnat och säger till sin far:
-"Pappa. Jag går och slår på kunskapskanalen och ser om det finns någon kunskap där."

Tänk om det vore så enkelt!
Sätta ungarna framför tv:n och låta dem få all den kunskap de behöver genom alla dessa program som sänds där.
Hemska tanke, vilket samhälle skulle vi få då tro?

Vi skulle få barn som bara tror att det finns 6 tv-kanaler och att gud är en tecknadfigur. Gud vet hur han skulle se ut då??
Fåret Shaun skulle få lära ut etik och moral, fast jag gissar att våra barn skulle gilla grisarnas sätt mer och ta efter dem.
Milde tid! Nu är det bäst att jag slutar tänka i dessa banor och ser till att ungen gör läxorna och går i skolan istället.

Så till ämnet snor då....
Jag kan säga som så att det är vad mitt huvud innehåller just nu. Snor och nästan ingenting annat.

Lev väl!

/Erika

Alla har vi olika sätt att reagera på när man blir dumpad eller när man dumpar någon.
Somliga gråter floder, andra blir arga och en del rycker helt enkelt på axlarna och tycker att det var väl inget.

Nu har några i släkten startat en ny trend.
Man ska tydligen dumpa sin respektive för att vara inne i år.
Kanske K skulle börja passa sig...?
Näe! Han kan känna sig lugn! Jag tänker inte dumpa honom!!

Vår äldste son däremot hakade på trenden.... eller han blev motvilligt påhakad på trenden kanske jag ska säga.
Han var nämligen den som blev dumpad.

Härom kvällen kom han hem till mormor, där vi alla blivit bjudna på fika, och förkunnade att han skulle på bröllop lite senare samma kväll.
Nyfiken som jag är frågade jag naturligtvis vilka som skulle gifta sig.
Svaret blev:
-"M och H."
-" Jaha... men hur känns det då? Det var ju du och M som skulle gifta er för ett tag sedan?" undrade jag.
-"Äh! M gjorde slut med mig."konstaterade sonen lugnt.

Då blandade sig mormor in i samtalet:

-"Jamen, du och M gick ju tillsammans på utflykten häromsistens? Och ni gick ju sist och såg ut att ha så trevligt tillsammans?"
-"Men alltså mormor, det var ju INNAN vi gjorde slut på varandra!"

Trevlig nationaldag allesammans och var rädda om varandra!!

Lev väl!
//Erika

B har en speciell relation till sin morfar. Mycket speciell, eftersom han aldrig träffat sin morfar, inte sett sin morfar någonsin!
Morfar dog nämligen 1992! Då var B inte ens påtänkt!

Men B och morfar gör allehanda ting tillsammans ändå.
De åker traktor, kör bärgningsbil, hoppar studsmatta, jagar myror, äter mat tillsammans..... Jag tror de tillbringar 24 timmar om dygnet tillsammans de där två, fast på sitt eget lilla sätt.

Jag tror att antingen så:
a) Sitter morfar på sitt moln i himlen och skrattar så tårarna regnar ner på oss andra. Samtidigt så funderar han nog på var ifrån ungen får allt.
b) Sitter morfar på B's axel och viskar till honom allt som kommer ur ungens mun.

Hur som helst så tror jag morfar har hur kul som helst!
Att B kul har jag inga som helst tvivel om.

Härom kvällen så skulle jag och B gå och lägga oss, M kom på efterkälken som vanligt. Jag sa strängt till M att nu måste han vara TYST när han kom upp i sovrummet utifall att B skulle ha hunnit somna.
M's hörsel är det lite si och så med, så man vet aldrig om han uppfattat det man sagt till honom. Man håller tummarna för att det är så!

Jag och B har lagt oss till ro och ligger stilla och tysta då jag hör hur dörren längst ned i trappan öppnas. Inte ett ljud från M.... Från hans mun alltså! 
Resten av ungen låter tämligen mycket! Han tar även trappdörren och trappen till hjälp.
Han stänger dörren med ett SCHLABRAAAK! Sen KLAMPAR han uppför trappen, det låter ärligt som en hel elefanthjord är på väg att gå och lägga sig i vårt sovrum!
Han öppnar sovrumsdörren, som tack och lov jag har haft sinnesnärvaro att lämna på glänt, klampar in i sovrummet. Sen kommer nästa dörrstängning....
Vår sovrumsdörr är tämligen svårstängd om man inte har den rätta knycken, vilket M naturligtvis INTE har.
Först kommer ett SCHKRABRAAAK, sen ett till och ett till innan han ger upp och bara drar igen den så den står liiite på glänt. 
Anledningen till att han ger upp är ett ilsket SCHYYYYYYYYYYSSSSSCHH! från sin mor.

Han klättrar upp i sin säng och kryper tyst ner i sängen.
Äntligen tänker jag!
Båda ungarna isäng! Puh!

Då kommer nästa igång!

-"Mamma? Jag är kissnödig!" Det är lille B som kommit på det NU inte när han var nere och innan vi gick och la oss.
-"Jamen gå ner och kissa då." tycker jag.
-"När jag kommer upp igen ska jag vara tyssst mamma" läspar han medan han glider ur sängen och sätter kurs mot sovrumsdörren.

Han tassar ner för trappen och öppnar dörren längst ned i densamma. Där hör jag faderna röst säga något till honom, dock inte vad, och sen hör jag en liten ilsken röst säga:

-"Jamen jag behöver faktissst kisssa!" (Läses med en läspning.) 

En kort stund senare hör jag hur han är på väg tillbaka till sin säng. Nu tänker jag att det ska bli intressant och höra hur tyst han kan vara. Jag hinner inte mer än tänka halva tanken så hör jag ett välkänt SCHKLABRAAAAK ner ifrån.
Sen blir det tyst....
Jag hör någon komma smygande uppför trappan, tyst.
Jag ser hur någon försiktigt öppnar sovrumsdörren....
för att sedan lämna den på vid gavel.
Jag hör hur han tassar så tyst han kan till sin säng och kryper ned i den, drar täcket över sig och kommer till ro.

Ok.. tänker jag. Han var ju tyst. Duktig kille!
DET skulle jag inte ha tänkt! För nu kommer det! Högt och tydligt!!

-" Mamma? Vissst var jag tyssst??"

Go'Natt!
Ridå ner!

I sovrummet finns det nu två inte fullt lika tysta söner, en trött och grinig mamma och en ostängd sovrumsdörr.
Efter ett argt HYSCHHH från mig så blir det dock tyst igen.

DÅ kan vi alla äntligen komma till ro och somnar alla tre!

Lev väl kära vänner och lämna gärna ett avtryck innan du går!

//Erika

Äldste sonen deklarerade härom dagen sitt framtida yrke, men mer om detta senare.

Framtids utsikten här i familjen verkar vara mörk.
Häromdagen försökte sönerna först att ta livet av varandra sen böt de taktik och övergick till att försöka driva sin mor till självmord. HUR??
Genom att vara de allra värsta sortens söner som finns förstås.
- Vi lyssnar absolut INTE på vad mamma säger.
- JA! Vi slåss med skarpa vapen.
- Ok... Det gick inte. Då bits vi istället!
- Yes! Storebror har godis!! Det snor jag!! Mohahaha!
- Jag tror mamma håller på att höra dåligt. Då SKRIKER vi allt vad vi kan när vi ska säga något till henne.
- Vi skriker naturligtvis till mamma hur mycket vi älskar henne: Du är världens dummaste mamma!!!!!

Modern i huset tappade humöret och snudd på även rösten efter gårdagen...
Dagen har tyvärr fortsatt i samma anda... Suck!

Det gick så långt att lille B talade om att han minsann skulle flytta så lååååångt låååångt härifrån han kunde. Han ville inte alls bo med mamma och pappa längre. Jag gissar mig till att låååångt låååångt bort blir mormor. ;o)

M's framtida yrkesval då?
Jo jag kan ju säga så mycket att jag efter dessa två dagar kan tänka mig samma yrkeskarriär och det ganska omgående.
M vill nämligen bli EREMIT!

Lev väl kära vänner och ha en trevlig helg!

//Erika som blir gräsänka en vecka framåt. Maken är med 90 % säkerhet änkling innan han kommer hem igen om sönerna fortsätter på samma sätt som igår och idag.....

....att veta att kor har fyra magar.
Jag å andra sidan har två!
En ovanför midjan och en lite större nedanför midjan.

En kväll i duschen särskådar lille B sin mor och frågar konfunderat:
-Mamma? Har du ingen knapp?
(Med knapp menar han då navel.)
Jag talar då om för honom att jag visst har en knapp och lyfter upp den övre magen och visar honom min knapp.
Då utbrister ungen:
-"Det där är ingen knapp!! Det är ju en GROP!"

Lev väl kära vänner och lämna gärna ett avtryck innan du går! =o)

//Erika

Jag klev upp kl. 05.00 imorse för att dekorera smörgåstårtan jag gjort till jobbet. Gäääsp!
När sedan barnen kom ner och såg tårtorna, ja det blev två av en, så tyckte de att de minsann kunde få smörgåstårta till frukost.
Det höll inte jag och fadern med om.
Som vanlig blev det ett oherrans liv på M. Den killen har röstresurser kan jag tala om. =O.

Mina tårtor fick följa med till jobbet och de som smakat dem innan jag gick hem tyckte de var goda. Kul!! =o)

Sent på eftermiddagen ringde maken på mobilen. Den hade jag i högra bakfickan och i min högra hand fanns det en rejäl klutt handkräm. Jag försökt nå mobilen med vänsterhanden men se det gick inte! Jag vägrar tro att det är arslet som är för stort, det MÅSTE vara vänsterarmen som är på tok för kort.
Så det blev till att försöka flytta handkrämsklutten från höger handen och till den vänstra och sedan fiska upp mobilen ur bakfickan.
Då gick det bättre.

I luren säger maken att han har två små killar hemma som säger att de ska göra en smörgåstårta NUUUUU! Det gick inte försökte han förklara för alla ingredienser fanns inte hemma plus att vi snart skulle äta mat. Återigen ett oherrans liv på M! Suck!
Jag lovade då att inhandla de saker som fattades till deras tårtor på vägen hem.

Så efter middagen ikväll så var det två små killar som gjorde smörgåstårta för glatt livet här hemma. Liite hjälp fick de med smetarna mellan skivorna men dekorerat har de gjort alldeles själva.
Jag lär inte få smaka på deras tårtor men huvudsaken att de hade kul. Kanske blir lättare att få dem i säng ikväll? Vi får väl se.

Här är några bilder på mästerkockarna in action och resultatet av deras "slit". ;o)



Så här blev M:s tårta.



Och här är lille B:s.



Ganska så fina va?? =o)

Lev väl!

//Erika

Ok, nu har allt lugnat ner sig lite men faktum kvarstår:

Lille B har pungbråck!

Annars är det väl mest förkylningar som avlöst varandra här hemma. Det har drabbat mig och pojkarna allra mest. Gubben har klarat sig riktigt bra, med bara lite ont i halsen.

Tillbaka till lille B och hans något konstigt formade pung.

Jag misstänkte att det var pungbråck så jag tog och googlade detta. Då fick jag mina misstankar bekräftade, men absolut säker blev jag först dagen efter då vi träffade en läkare.

B tog undersökningen med ro, men till sist tittade han på mig och sa:
-"Mamma?"
-"Ja, vad är det hjärtat?" undrade jag.
-"Det gör ont." sa han helt lugnt.

Då avslutade doktorn försöket att pilla tillbaka tarmen upp i buken igen.
Hade det varit M har han gastat i högan sky och varit ilsknare än en jordgeting på riktigt uselt humör kan jag tala om.

Så jag var ju tvungen att tala om för dagisfröknarna vad han hade för problem och att om han fick ont i magen eller i de nedre regionerna skulle vi ta detta på största allvar. Sen om de skulle hjälpa honom på toan fick de gärna kolla så att påsen inte antagit en konstig färg.
Med detta sagt lämnade jag sonen på dagis och gick hem.

På vägen hem så gick vi och höll varandra i handen B och jag.
Då säger han:
-"Mamma? Visst har inte jag pungbråck?" så där lite "snälla-säg-att-det-är-så" tonfall på rösten.
-"Jo, det har du." svarade jag med lite beklagande tonfall.
B suckade djupt.

Vi gick vidare och så hör jag:
-"Mamma?"
-"Ja?"
-"Är du riktigt säker på det??"

Nu ska vi ner till Umeå för läkarundersökning inför en ev. operation. Ska bli intressant och se hur B reagerar då.

Nu ska jag ge er något att fundera på!

Ponera att din 3 årige son har upptäckt att han har ett ollon på pinkeljocken. Detta tas fram flitigt och visas mer än gärna för alla som både vill och inte vill.
Säg sen att den lille ängeln hittar en potatisskalare och tar denna med sig med orden:
-"Nu går jag!"
Du frågar naturligtvis vart han ska gå och vad han tänkt göra med potatisskalaren. Du misstänker något lurt eftersom ungen har byxorna vid fotknölarna och pinkeljocken i ena näven och potatisskalaren i den andra.
Svaret du får är:
-"Skala det här!" och syftar på sitt lilla ollon.

Ponera nu att det hela slutar illa och det blir ett besök på akuten.
HUR skulle DU förklara vad som hänt???

(Jag slapp förklara detta på akuten eftersom jag lyckades avstyra försöket i tid!!)

Jag tackar för alla fina kommentarer om mina kort!
Jag tackar även för dem jag får angående mitt skrivande om våra små söner. Jag är glad att ni tycker om det jag skriver, det värmer mitt hjärta.
Så lämna gärna en kommentar innan du surfar vidare.

Lev väl!

//Erika

JOOOOO!
Catharina, ramen under sista kortet är en dies från Marianne Design i Holland. =o)

Jag får börja med att be om ursäkt för att jag varit sååååå dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Varför vet jag egentligen inte för det händer ju en hel del här hemma? Måste bero på min "lathet" som M säger.

Nåja..
För er som kanske följer bloggen och våra små söners tilltag så kanske ni kommer ihåg att jag ska recyclas av M den dag jag dör. Lille B vill tydligen inte vara sämre utan nästan lite värre för han vill ha vissa kroppsdelar redan nu! =oO

Storebror bygger en lådbil och lillebror ska inte vara sämre. Däremot är jag mer tveksam till lillebrors val av material att bygga sin lådbil av.
En dag kröp han upp i mitt knä, stoppade in sin lilla hand innanför mammas fleeceväst och "taffsade" så där som barn brukar göra ibland på mina "behag".
Då påpekade jag att de minsann var mina, men då fick jag genast till svar:

-"NÄHA! För dom ska jag ha till min lådbil!!"

Hmmm.... Undrar just om han ska ha dem till airbags eller....??
Vart får de allt ifrån??

Härom kvällen insåg jag att våra killar är långhåriga. M's lugg gör ner i ögonen och B's är inte långt därifrån heller. Så jag tyckte att det var dax att klippa dem och då ville storebror vara först. Fast det tyckte inte lillebror, han skulle minsann vara först!
Då sa jag att om de inte lugnade ner sig så skulle jag ta fram rakapparaten och raka av dem ALLT hår. Då öppnar lille B munnen och säger:

-"Mamma. Du får raka våra håriga arslen." Samtidigt stryker han sig i nacken.

Ni kan ju nästan gissa vad som händer härnäst... Jag viker mig dubbel av skratt och fadern i huset likaså. Båda två inser vi ju att deras håriga arslen inte är särskilt håriga alls. Däremot tvivlar jag på att B vet var arslet sitter någonstans. Kanske läge att ha en lite kurs i anatomi med ungen??

Nu är det dax att fortsätta med städningen som jag hållit på i en vecka. Suck!
Men sen är det ut i det vackra vädret som gäller!! Jag hoppas ni gör detsamma!

Lev väl!!

//Erika

föreställa dig hur det känns att ha varit ensam med två killar i värsta trotsåldern i en vecka??
Inte jag heller, men jag har ändå överlevt en sådan. ;o)

Lille B läspar ju men å andra sidan har han väldigt rullande "r".
Jag brukar fråga honom:

-"B? Kan du vässsssa som en orm? Sssssssssssssss". Varpå han genast svarar:
-"Nä! Men jag kan säga orrrrrrrrrm".

Slutdiskuterat!

Sen har han en ny favvofilm som snurrar i DVDn för jämnan just nu:
Byggare Bob i Billda Bessstern.

De är sååå roliga de små liven!

När vi var ensamma förra veckan så kom det ju en hel del snö i slutet av veckan.
M var jätteduktig och skottade nästan hela infarten alldeles själv och på eget initiativ. Du som vet hur och var vi bor vet ju att infarten är ganska så lång....
Ganska duktigt för en kille på 6 år!
I am impressed, are you impressed??

Nä ni go vänner, nu ska jag söka upp min make och lägga mitt huvud i hans knä för att få lite massage. JAG ska få massage inte han. Snuskhumrar! ;o)

Lev väl!

//Erika

Jojo. Äpplet faller inte långt från päronträdet....

Alla ni som känner mig vet att jag inte på något sätt är främmande för att använda mig av diverse kraftuttryck, ie svordomar. Tyvärr har jag upptäckt att våra barn har anammat denna dåliga sida av sin mor.
MEN oftast så använder de kraftuttrycken i absolut rätta situationen och då kan det bli ganska komiskt.

Jag håller ju på med mig scrapbooking, mer eller mindre jämt. Planer och idéer surrar runt i huvudet, ligger halvfärdiga på skrivbordet, nedklottrade i en av alla mina idéböcker osv.
I mitt skrivbord finns naturligtvis lådor, på skrivbordet finns det en MASSA spännande saker för en 2 ½ åring. (Även för min man har jag upptäckt!!) Men han har en förkärlek för den översta lådan i skrivbordet lille B. I den har jag mina brads (påsnitar, jungfruben, änglaben, kärt barn har många namn) i olika små lådor och askar.
Jag gjorde misstaget att låta B leka med mina pytteaskar medan de var tomma....vilket jag ångrar lite grand nu. Nu tror han nämligen att man alltid får leka med dem, trots att mamma har fyllt två av dem med brads. (Gaaahhh!!)

Igår kväll var jag väldigt trött. Hade haft två tunga nätter irad. Första natten blev jag väckt av en häl. Som jag fick i ögat... (Resultatet blev ett litet blåöga och en grinig mor) Den andra natten så hostade B så jag inte kunde sova. Suck!
Så jag var otrooooligt trött och less när K äntligen kom hem från jobbet. Då hade jag i min enfald inbillat mig att han kunde ta ungarna och få dem att lämna mamma ifred en stund.
Jag hade naturligtvis förträngt att morsans tvättmaskin pajjat och han skulle hitta och försöka åtgärda felet igår kväll. Så där satt jag vid mitt bord med en son framför datorn och den andre susande runt och försökte få uppmärksamhet. Antingen retade han storebror eller så försökte han få igång mamma.
Eftersom modern (ie jag) var trött och seeeeg så tog inte försöken lika bra som vanligt.

Då fick han den ljusblå idén att han skulle leka med mammas pytteaskar i översta skrivbordslådan!! (Hurra! NOT!!)
Naturligtvis siktade han in sig på dem med innehåll, vem skulle inte göra det??
Problemet var att han öppnade asken upp-och-ned....
Vad tror ni hände??

ALLA små brads hamnade i lådan eller på golvet! Ett golv som för övrigt är fullt av små legobitar, pappersbitar (de är mitt fel!) och andra leksaker.
DÅ använder han sig av ett kraftuttryck, med eftertryck hör jag honom säga:
-"HELVETTE!!"

Jag fick ett häftigt "hostanfall" och höll på att trilla av stolen.
I nästa andetag säger han:
-"Förlåt mamma. Det var inte med meningen." och tittar olyckligt på mig. "Hostanfallet" pågår fortfarande för mig, så jag nickar bara instämmande och stryker honom över huvudet.

Hur lätt på en skala tror ni att det är att hitta X antal småbrads i den saliga blandningen av saker som ni nu vet finns på golvet i vårt "lekrum"??
INTE ALLS LÄTT!!
MEN som en mycket förstående hustru (och med ovanligt gott minne för en gångs skull!! =oO) så hade jag köpt min make en magnet på teleskopskaft i julklapp ifjol. Med denna gick det som en dans att få upp alla brads från golvet, plus en och annan metallbit extra. =o)

Tror nog att jag måste införskaffa mig en egen sådan... Fast jag fyller ju år snart... =o)

Här kommer ett prov på mitt pyssel igen.

Lev väl!

//Erika

barn gör inte som man säger, barn gör som man gör.

Vilket jag nu fått lära mig.
Äntligen tycker säkert vissa.
Andra kanske tycker synd om mig, vad vet jag?

När jag var liten så hade min mor en "ritual" eller vad jag ska kalla det för som jag ABSOLUT avskydde mer än något annat.
När vi var ute och man blev kladdig eller smutsig runt munnen, tog hon tag i hakan på mig och sen kom det!! Hon fuktade sin tumme med tungan och så torkade hon bort det jag hade runt munnen. DET var det VÄRST jag visste då!
Gissa vad jag gör??
EXAKT LIKADANT!!!
Så detta kommer våra söner älta till leda hos eventuella framtida psykologer, det skulle jag ha gjort!

Lille B har varit i farten bland mammas stämpelfärger idag igen! Gaaahhh! Resultatet?
Ett stycke förstörd Bamse t-shirt.
Och en uppretad mor!

Sen har ungen lärt sig en massa nya ord också! (Hjälp!!!) Här ett exempel på ett av de nya orden...

Vi, jag och K, satt vi köksbordet och läste på varsin sida av bordet. Då kommer B på att han också ska läsa. Han börjar klänga och klättra på mig och jag frågar honom vad han vill. Han svarar att han ska läsa och sitta i mitt knä och göra det.
Jag tycker att han kan sätta sig i sin stol och läsa sin bok där.
B klättrar upp i sin stol, sätter sig ned och säger:
-"Vars ska jag ha min bok?"
-" Du kan väl lägga den på bordet?" föreslår jag.
-" Men då måste pappa flytta på den förbandade tidningen först!!" kommer det ur sonen!!

Om ni har hört honom prata någongång så vet ni ju att han läspar och har extremt rullande "R".... Testa själva får ni se hur det låter då!

Lev väl!!

//Erika

När storebror och pappa gick på skidträning så satte sig B och jag vid scrapbordet.

Där gjorde han dessa två kort. Nästan alldeles själv!! Mamma hjälpte till med att ha på lim, men han satte fast sakerna själv där han ville ha dem.
Tycker att de blev riktigt fina! Han är ju bara 2½ år....

Titta och njut!



Ett med kill-tema...



Ett med lite påsktema....

Här är närbilder på korten han gjort.



Nr 2.




Har just fått en puss av vår lile son. Den varade ovanligt länge så jag säger:
"-Åhåå! Vilken långtradare!!"
Varpå Lille B säger:
"-Mamma? Ska jag pussa dig som en väghyvel??"

Det var allt för i afton!
Och lämna gärna en kommentar innan du går... ;o)

Lev väl!!

//Erika

Tänk att vissa dagar kan ungarna driva en till vansinne!!
Häromdagen var en sådan dag.

Jag fick av någon outgrundlig anledning ett städanfall. Sånt händer inte ofta kan jag meddela, det kan de som besökt mig intyga.
Jag skulle minsann rensa upp och röja av det allra värsta i vardagsrummet hade jag bestämt. Sagt och gjort! Jag satte igång och allt flöt på ganska bra. Sen kom barnen hem!! Suck!
M försökte och lyckades faktiskt HJÄLPA till, men B..... Snacka om en egen vilja!
När mamma, dvs jag, snällt bad honom göra något så sa han bara till mig:
-"Det kan du jöra hälv!" Vad han har hört det tidigare vet jag absolut inte... Jag är minsann nästan oskyldig. Så det så!!

Så jag fortsatte städa, M hämtade dammsugaren åt mig och jag slog igång den. DET skulle jag inte ha gjort!!
Alla som har dammsugit någongång vet att dessa apparater låter tämligen mycket och högt. Så högt att jag inte på några som helst villkor skulle ha kunnat höra vad lille B höll på med i köket.
När jag slog av dammsugaren för att kunna höra vad M ville säga mamma, som dessutom enligt honom själv var livsviktigt, så slås jag av att det är VÄLDIGT tyst i köket.... Hmmm..... Vad gör han nu då??

-"B!! Vad gör du??"
-"mmmhmmnnnmmmnhhhmmmn" är svaret jag får, men absolut inte hör. Dammsugaren är avslagen, men det sjunger i huvudet ändå av dess oljud. Så jag frågar igen:
-"B?? Vad gör du??"
Då hör jag hur han kommer springande in i vardagsrummet, jag sitter på golvet med ryggen mot dörren.
-"Stämplar!" svarar han.
Då vänder jag mig om, DET skulle jag inte heller ha gjort.
Framför mig står en liten kille som nu (då) liknar mer en urtasktigt sminkad DRAGQUEEN än den tvååring han är.
Ja det var rosa och det var blått, det var lite brunt och lite grönt, en liten klick av gult och sen lite svart och sen hade han lyckats få läpparna vita.

Ni som håller på med scrapbooking och stämpling vet att det finns både vattenFASTA och vattenlösliga stämpeldynor. Jag har båda sorterna, och jag hade inte en susning om vilka ungen fått tag på.
Vattenlösliga var väl inte så farligt, för de torkar man bort ganska enkelt med en våtservett. Men de vattenfasta?!???! Milde himmel!!
Många tankar hinner fara genom skallen på en.

Men det var bara att sansa sig och snällt fråga sin son vilka dynor han stämplat med och om han kunde visa mamma dessa.
Det var inga problem.

Tack och lov var det den vattenlösliga sorten han hade fått tag på!! Puh!
Så jag torkade av honom färgerna och fick honom att se ut som sitt vanliga jag igen. DÅ kom jag på att jag INTE fotat eländet!! ARRRGGHH! Nåja, känner jag vår son rätt så lär det komma fler tillfällen!!

Sensmoralen i denna historia blir då;
För guds skull lås in era stämpeldynor OCH tvååringar, dock inte i samma rum!, när ni dammsuger!!

Lev väl!!

//Erika, som numer är ännu mer gråhårig.
Hmm....kanske skulle testa vattenlösliga stämpeldynor.... undrar om Chestnut Roan skulle funka.....

...som vi har här hemma!

Lille B har som bekannt börjat tala allt mer. Meningarna blir längre och längre, idag tror jag att han lyckades få in 5 ord i en mening om jag hörde rätt alltså. =os
Sen har han ju en del uttryck som han fått från storebror M, ta t.ex.:
Hilongången.
Nån som förstår det??!?
Översättningen är "hallongången". M håller på att trampa ner gräs och annat vid hallonsnåret vid ladugården här hemma. Detta jobbar han med dagligen....

Men nu till folkrörelsen så....

Uttrycket har B fått från M som i sin tur fått det från sin storkusin A (tror jag i alla fall, slå mig inte nu A.).

Ställ dig med fötterna ganska brett isär, böj på knäna, vik ut pekfingrarna på dina knutna nävar, böj armarna i 90 grader, luta dig liiite grand framåt och säg med hög och klar röst:

Rocka Pett!!

Så gör nämligen vår lille kille här hemma och jag kan absolut inte hålla mig för skratt. Rocka Pett! Jo jag tackar....
Byt ut P:et mot ett F så får ni vad han egentligen säger.... =o)


Lev väl och ROCKA PETT!!

//Erika

Lille B som snart fyller 2 år har börjat konstruera meningar bestående av fler än två ord. ibland blir det rätt och ibland blir det lite tokigt.

ikväll fick han vara ute med pappa efter middagen, efter en stund kom han in och sa: "Mej blöt". Det var han verkligen, blöt alltså. Det blev till att plocka av honom alla kläderna och så fick han springa omkring som "nakenfis".
B vet att man ska "kinka toaletten" men ikväll misslyckades det. Han stod på knä på en av köksstolarna och pinkade ner denna. Då sa pappa att det var väl onödigt, varpå sonen kommer till mig och säger:
"-Kinka ner stolen där!" Första fyra ords meningen innehöll ordet "Kinka"..... Var ska detta sluta?

Sen går han ju på Dakis numer. Där äter de kannkaka och pyttikanna varje dag enligt B. Det är i alla fall det svar man får om man frågar honom vad de ätit på dagis. Sen brukar han lägga huvudet på sned, le brett och säga:
"skojja Mamma!"

De är allt bra söta de små liven.

M är inne i värsta trotsen och uppkäftighets åldern just nu. Jag tror att jag har en tonåring i en sexårings kropp. Milde himmel! Hur ska han då inte bli när han blir tonåring på riktigt??
Tror att jag ska släppa den tanken omgående, annars lär jag bli ännu mer gråhårig än jag redan är.... suck....


I helgen hade vi ju scrapträff i dagarna två.
Jag skapade för glatta livet, tror att det blev 5 lo:s i alla fall.
OM jag har möjlighet ska jag fota dem och lägga upp dem här i bloggen imorgon.


Lev väl!
Och ta hand om varandra i trafiken..
Is på rutan - rattmuff på, tjällossning - rattmuff av!
Mer behöver man inte veta!

//Erika