Inte Riktigt Klok

Jojo. Äpplet faller inte långt från päronträdet....

Alla ni som känner mig vet att jag inte på något sätt är främmande för att använda mig av diverse kraftuttryck, ie svordomar. Tyvärr har jag upptäckt att våra barn har anammat denna dåliga sida av sin mor.
MEN oftast så använder de kraftuttrycken i absolut rätta situationen och då kan det bli ganska komiskt.

Jag håller ju på med mig scrapbooking, mer eller mindre jämt. Planer och idéer surrar runt i huvudet, ligger halvfärdiga på skrivbordet, nedklottrade i en av alla mina idéböcker osv.
I mitt skrivbord finns naturligtvis lådor, på skrivbordet finns det en MASSA spännande saker för en 2 ½ åring. (Även för min man har jag upptäckt!!) Men han har en förkärlek för den översta lådan i skrivbordet lille B. I den har jag mina brads (påsnitar, jungfruben, änglaben, kärt barn har många namn) i olika små lådor och askar.
Jag gjorde misstaget att låta B leka med mina pytteaskar medan de var tomma....vilket jag ångrar lite grand nu. Nu tror han nämligen att man alltid får leka med dem, trots att mamma har fyllt två av dem med brads. (Gaaahhh!!)

Igår kväll var jag väldigt trött. Hade haft två tunga nätter irad. Första natten blev jag väckt av en häl. Som jag fick i ögat... (Resultatet blev ett litet blåöga och en grinig mor) Den andra natten så hostade B så jag inte kunde sova. Suck!
Så jag var otrooooligt trött och less när K äntligen kom hem från jobbet. Då hade jag i min enfald inbillat mig att han kunde ta ungarna och få dem att lämna mamma ifred en stund.
Jag hade naturligtvis förträngt att morsans tvättmaskin pajjat och han skulle hitta och försöka åtgärda felet igår kväll. Så där satt jag vid mitt bord med en son framför datorn och den andre susande runt och försökte få uppmärksamhet. Antingen retade han storebror eller så försökte han få igång mamma.
Eftersom modern (ie jag) var trött och seeeeg så tog inte försöken lika bra som vanligt.

Då fick han den ljusblå idén att han skulle leka med mammas pytteaskar i översta skrivbordslådan!! (Hurra! NOT!!)
Naturligtvis siktade han in sig på dem med innehåll, vem skulle inte göra det??
Problemet var att han öppnade asken upp-och-ned....
Vad tror ni hände??

ALLA små brads hamnade i lådan eller på golvet! Ett golv som för övrigt är fullt av små legobitar, pappersbitar (de är mitt fel!) och andra leksaker.
DÅ använder han sig av ett kraftuttryck, med eftertryck hör jag honom säga:
-"HELVETTE!!"

Jag fick ett häftigt "hostanfall" och höll på att trilla av stolen.
I nästa andetag säger han:
-"Förlåt mamma. Det var inte med meningen." och tittar olyckligt på mig. "Hostanfallet" pågår fortfarande för mig, så jag nickar bara instämmande och stryker honom över huvudet.

Hur lätt på en skala tror ni att det är att hitta X antal småbrads i den saliga blandningen av saker som ni nu vet finns på golvet i vårt "lekrum"??
INTE ALLS LÄTT!!
MEN som en mycket förstående hustru (och med ovanligt gott minne för en gångs skull!! =oO) så hade jag köpt min make en magnet på teleskopskaft i julklapp ifjol. Med denna gick det som en dans att få upp alla brads från golvet, plus en och annan metallbit extra. =o)

Tror nog att jag måste införskaffa mig en egen sådan... Fast jag fyller ju år snart... =o)

Här kommer ett prov på mitt pyssel igen.

Lev väl!

//Erika