Glad midsommar kära vänner!!

Jag hoppas innerligt att vädret blir bättre till imorgon.
Vi ska nämligen på bröllop då, och ingen vill väl att det regnar (eller hemska tanke SNÖAR!!) på ens bröllopsdag.

Här hemma har firandet varit tämligen lugnt. Inga större intag av något slag... Jo jag kanske överdoserade min potatis ranson till middagen. Jag äter nämligen inte sill, och inte hade vi något annat att äta till midsommar. Tack och lov äter ungarna sill, så jag fick klara mig med potatisen.


Lille B har varit i farten igen....
Just nu är det talet som används flitigast och allt klättrande har liksom lugnat ned sig. Puh!!

Storkusin A har varit på besök hos mormor idag och silat sand. A är en Ockelbo samlare av stora mått och sanden ska användas för att blästra gamla chassin och huvar.
Lille B bestämde sig för att idag skulle han minsann säga Ockelbo han också. Så han tittar in i garaget och utbrister glatt: "Ockebii". Varpå storkusin A säger att det heter OckelBO. Till svar får han från B; ockebii.
Nu utbryter kampen om vem som har rätt mellan de två kusinerna.
A: Ockelbo
B: Ockebii
A: Ockelbo
B Ockebii
A: Ockelbo
B: Ockebii
A: Kan du säga BOO B?
B: Booo
A: Ockelbo
B: OckeBII

Så jag tror nog att det var B som vann den kampen.

Glad midsommar och lev väl!!

//Erika

Tyck synd om mig...

...mamma!!
Det tyckte i alla fall B häromdagen.

M städade i lekrummet/kammar'n här hemma för att tjäna sig en hacka till en lego sats som han så gärna vill ha. (Vaddå barnarbete???)
B bestämde sig för att stjälpa till, som vanligt, och tippade ner M's legolådor från deras bord. Rakt ner i huvudet på storebror!!!
Varpå storebror börja yla och gråta, låter lite som en mistlur ungefär. B gör stora ögon och sen kommer han springande till mig, som sitter på köksgolvet, och kastar sig ner i mitt knä och buuhuu:ar lite så där lagom.
Efter kommer M som är både ledsen och arg, eftersom han VET att det blir  HAN som får plocka upp alla smålego bitarna trots att det är lillebror som haft ut dem.
Jag tittar då på B och säger:
-"Varför grinar du då? Det är väl inte du som fått legolådorna i huvudet??"
Då kliver B ur mitt knä, knatar in i kammarn/lekrummet, böjer sig ner, bonkar huvudet mot legolådorna och kommer tillbaka fejkgråtande till mig.

Då var det synd om B!! Han hade ju minsann också fått legolådorna i huvudet! Så det så!!

Barn är sååå rara, men inom glas och ram ska de vara, som min mamma brukar säga.


Tänke passa på att visa upp blondinen som huserar här hemma.
Hon är den snällaste man kan tänka sig, men otrooooligt dum!
Hon ger uttrycket "Dum blondin" ett ansikte!! Hon har tre hjärnceller och det är M,A och T. Det är nämligen det enda hon har i huvudet. Men hon är fin, min lilla skruffa. =o)




Lev väl!!

//Erika

Försöka duger och äpplet faller inte långt från päronträdet.

M har fått försig att det är han som bestämmer här hemma, trots att vi sagt flera gånger att så är det inte alls.

Igår ville han se på TV och bad sin far att slå igång tv:n och se till att det var Barnkanalen som var på. K sa att M såg alldeles för mycket på tv så det blev ingen tv. Sen gick K ut.
Då kommer M till mig och säger:
"-Nu skyndar vi oss mamma och slår på tv:n när pappa är ute!"
Jag säger att han inte får se på tv för mig heller.
-"Men mamma, säg så här när pappa kommer in! "Kennet slå på tv: åt M och se till att det är barnkanalen på. Han får det." Säg det mamma! Lova det!!"
Varpå jag snällt påpekar för vår son att nu försöker du bestämma här hemma igen och det är faktiskt pappa och jag som gör det.
-"Men mamma, jag bestämmer ju inte. Jag talar bara om för dig vad du ska säga!" svarar M

Efter en lite strund kommer så K tillbaka in och då kommer M susande och teaterviskar:
-"Mamma, rabbla ramsan NU!"

VAddå ha en lite Wanna-be Boss här hemma??

Sen insåg jag idag att B har ärvt mina gener angående att anamma reklamjinglar, dock inte slogans än han pratar inte tillräckligt mycket för det ÄN.

För er som sett reklamen för Zonix ett rökavvänjningspreparat som man sprutar in i munnen kommer detta låta bekannt.
Filmen utspelar sig på ett flygplan, i en av stolarna sitter en (i mina ögon ENORMT störig slusk) karl med hörlurar och diggar högt och inte alls till musiken han har i lurarna. Med jämna mellanrum kommer det en lång ton(?) i slutet av varje andetag.
Bapp-bapp-bapp, bapp-bapp-ra-bapp-BAAAAA.

Denna sång(?) klämmer B i med för full hals hela eftermiddagen!!

Den enkla slutsatsen av detta blir då:
Våra små telningar ser alldeles för mycket på tv!!

Lev väl!!

//Erika, som nu har fri scraptid i en vecka!!!
Ungarna och maken ska vara hos farmor och farfar i en hel vecka!!
Jag fick dessutom order av maken att jag skulle scrappa hela veckan!! =oO =o)
Yeehaaaw!!

Vad pågår egentligen i M:s lilla huvud??

Ikväll fick han följa med mig på vävkursen vi har här i byn.
För SISTA GÅNGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi sitter och fikar i godan ro och då passar ungen på att ta en sax och klippa av trådar i de olika varparna!

På frågan Varför fick jag bara svävande svar och inte blev jag mindre arg för det.

Straffkommendering i Sibirien nästa för den unge mannen!!!

Ok, kanske inte. Men de nya skidorna kan han ju glömma OCH lördagsgodiset!!


Så idag har alltså B skött sig exemplariskt.
Han har underhållit hela familjen med sina små danser. Gud vad jag önskar att jag kunde visa er dem med rörliga bilder!

Imorgon ska han få gå på Babysång, får väl se om det är något för vår lille sång och dansman. Jag får återkomma i den frågan.

Om någon har en idé om vad M tänkte på egentligen när han saboterade vävarna får ni mer än gärna lämna en kommentar!

Kan tipsa er om att det är ett DT alster på G hos Nettans.
Så håll ögonen öppna!!

Lev väl!!

//Erika

Hur mår M egentligen??

Vår äldste son är som allom bekannt väldigt verbal för att vara 5 år. Han slänger gärna ur sig kommentarer och använder uttryck han kan ha en aning om vad de betyder. Det finns fler än en som höjt på ögonbrynen när de hör ungen snacka, vilket han gärna gör länge och oavbrutet. (Undrar vem han kan brås på?? Inte är det mig i alla fall... *visslar falskt*)
Jag brukar säga att M pratar dygnet runt! Han pratar t.o.m. i sömnen!!

I fredags ringde pappa och han till farmor och farfar och M pratade med farmor i telefon.
Då frågade farmor hur det var och hur han mådde.
M svarade:

-"Jo här är det prima LIK."

Nu vet jag inte om han syftade på sig själv eller om han gick efter sin mors trötta utseende den kvällen.


I lördags hade vi pysselträff här i byn.
Jag kan ju lugnt säga att jag hade hur kul som helst! Jag hade träningsvärk i magen på söndagen och då kanske ni förstår hur kul jag hade.

Jag vet att jag i ett svagt ögonblick lovat att lägga upp något alster här i bloggen, men jag har helt enkelt inte haft tid. Det kommer snart, hoppas jag.... ;o)

Lev väl kära vänner!!

//Erika

Man får passa sig för vad man kallar sina barn....

Det lärde jag mig igår kväll. MED BESKED!!!

Jag brukar ju säga att B far runt här hemma som en liten iller, eller ett skållat troll.

Igår kväll fick jag nästan ett skållat troll här hemma.

Vi kokar vatten för att värma B's välling i. Detta gör vi i en tillbringare som brukade stå på skärbrädan, det gör den inte längre!! Värmer vällingen alltså.

Denna tillbringare behagde lille B tömma över sitt huvud och vänstra axel igår kväll. Tack och lov var vattnet inte kokande utan hade svalnat av lite grand, men det var ändå tillräckligt varmt för att han skulle bränna sig.

Så det blev till att ringa sjukvårdsupplysningen, åka med ungen till akuten, skicka M med mormor hem till henne, sitta på akuten några timmar.

Men innan ni går i taket så kan jag meddela er att det gick BRA!
B mår hur bra som helst.
Han är liiiite röd i hårbotten idag, men det är inget alarmerande.

Så hädanefter är det bara JAG som far fram som ett skollat troll här hemma.
Ok, kanske inte just nu eftersom jag har fått ryggskott!

Hmm, undrar om det går över med ett nackskott.....???

Lev väl och håll kokande/hett vatten ifrån era små telningar!!

//Erika

B's makeover....

Då några i familjen har klagat på B's hår så tog vi ikväll tag i håret på ungen och gjorde något åt det.

Med endast tre godisar(!!!!!) så gick det vägen.
Finputsningen fick vi spara till senare eftersom han var gode less på att sitta i barnstolen så länge.

Här är före bilderna:

           



Så här ser han ut nu. Dock utan en massa småhår i ansiktet. ;o)

             


Visst blev han fin?????

Några nya hyss av B i Byn blev det även idag, men dem tar vi senare....

Lev väl!!
//Erika

Vad månde det bliva av B?

Eller vad har ungen sett och hört egentligen???

Här om dagen så hade jag för ovanlighetens skull en lite mindre t-shirt än vanligt. Alltså av mer normal storlek och inte storlek militärtält som jag brukar använda.
En av B's favorit lekar är att leka titt-ut med mej och då ska han sticka in huvudet under min t-shirt och säga titt-uuuut. Då ska jag stoppa ner ansiktet i halslinningen och säga titt-ut.
Detta tycker han är jättekul.

Så när jag nu för ovanlighetens skull hade en mindre tröja blev det av naturliga skäl svårare för B att stoppa in huvudet i tröjan. Han blev först ur-f-bannad och gastade och skrek, men skam den som ger sig. På't igen bara!
Till slut får han så in huvudet under tröjan.
Men efter två ammande barn och graviditeter samt övervikt så har jag allt annat än toppiga "kullar" utan de liknar mer två hängande hundöron som drabbats av blodöra (öronen blir tjocka då på hundarna).
Så gissa vad ungen gör??

Jo! Han tar sina små händer och greppar det han får tag på, alltså mammas "kullar/hundöron" och gör ett klockrent "karlakarls" grepp om dem. Sen hör jag honom med grov röst yttra:

PAPPA, PAPPA!!!

Vad fasen har den ungen sett och hört egentligen???

Lev väl!!
// Erika

Vad som är rätt och fel...

är inte alltid detsamma för oss föräldrar och våra barn.

M hjälpte pappa att skotta snö här hemma ikväll. Rätt som det är kommer ungen in och storgråter. Efter kommer fadern och är ARG. Jag tror ju genast att M gått lös på nån av bilarna med ett tillhygge och blir förskräkt. Det visar sig sen att det . M hade gjort var att skotta ut snön från högarna som pappa skottat upp. Inte direkt lämpligt men säkerligen bra mycket roligare än att göra som pappa.

B å andra sidan är ju ett kapitel för sig....
Det den ungen inte kommer på finns inte! Det bara är så.

Varje dag får man plocka ner honom från köksborden en si så där 205728542 gånger. Dit har han tagit sig via stolar, blöjpaket, hinkar, pallar, vad han än hittar som går att klättra på använder han.
Ibland med lyckat resultat och ibland med katastrofalt resultat.

Han lägger inte ifrån sig saker, han kastar dem!

Sen om han tycker att mamma, dvs jag, inte ägnar honom tillräckligt stor uppmärksamhet, dvs 1000000%, så tar han till det värsta han kan komma på för stunden.
Han har två favoriter;
a) Öppna köksskåpet under diskbänken och riv ut allt som finns där. Om det hinns med så töm gärna ut lite Vim över sig själv och delar av köksgolvet.
b) Gå till mammas scrapbord och hjälp henne städa undan allt som råkar ligga liiiite för nära bordskanten. Om det nu råkar vara ljudlöst, så gneka lite med morsans skrivbordstol. Då kommer hon som ett skållat troll!

Ikväll så fick ungen tag på min svarta memories dyna. Jag har inte hunnit undersöka om den går att använda igen eller om den är ett minne blott.
Photo opp, visst! Men gärna ett jag hade varit utan.
(Fast jag fick en ruggigt bra bild som har stor scrapvarning skrivet över sig!!) =o)

Så här är det nya användningsområdet för svarta Memories stämpeldynor.
Barn se och lär!
Mammor, fort som fan göm era scrapsaker bakom lykta dörrar!!!!!

Lev väl!

// Erika

En bild säger mer än tusen ord!

B ertappad....

...med fingrarna i godisburken.

M var ledig från skolan idag så han fick sova ut i morse eftersom han var med mamma på scrapkväll i stan igår kväll. Det behövde han verkligen!! Sova alltså.

Jag tar det från början.

Kl var väl sisådär halv ett när B väckte mig med ett illvrål. Yrvaken flyttar jag honom till vår säng och han somnar om tämligen omgående. Puh!
Sen klockan halv sex vaknar han igen, men är tyst denna gång. Jag vaknar av att han kryper över mig och ner på golvet. Där roar han sig med gud-vet-vad (dammråttorna under sängen kanske?) en liten stund, sen står han vid mitt ansikte och slår mig kärleksfullt (?) på kinden och vill ha hjälp upp i sängen igen. Där far han runt som en liten iller, reser sig upp och sätter sig igen... På mitt huvud!!! Sen när han då flyttar på sig så sätter han sig istället på mitt långa hår. Vilket då gav resultatet att mamma var absolut klarvaken.
Pappa muttrar om att det är en halvtimme kvar innan han ska kliva upp för att åka på jobbet, men jag genomlider den halvtimmen och K får ta med sig B ner.
När K ska åka till jobbet kommer han upp och väcker mig, som helt otroooligt nog har lyckats somna om!!

Jag gör mina vanliga morgon bestyr och lockar in B i lekrummet för att dricka välling. Efter vällingen somnar ungen i min famn!! Det har han inte gjort sen han var pytteliten!
Så där sitter jag halvsovande med ett trött liten kille i famnen i fåtöljen i 30 minuter innan jag måste på hemlighuset. Då vaknar B naturligtvis och blir lite smågrining.
När jag kommer ut från toan ertappar jag vår lille son sittande på köksbordet med sin lilla näve i godisburken som står på bordet. Jag lyfter ner honom och tror att allt är frid och fröjd.
Jo, tjena!!
Det tar två sekunder så är han där igen!
Det blir som en gammal slapstick film här hemma. Jag plockar ner ungen, han klättrar upp igen. Jag plockar ner honom, han klättar upp igen.... osv.... Till slut TROR jag att jag fått honom att förstå att man på inga villkor får klättra upp på bordet och definitivt inte gräva runt med fingrarna i godisburken. Det kan jag ju tala om att det hade jag INTE!

För när mamma går ut ifrån köket klättar han upp igen LJUDLÖST denna gång. Sen när jag kommer ut sitter han där på köksbordet och smackar och dreglar som en rabiessmittad hund, eller Nice när hon tigger mat vid bordet...
Jag tror att han just vid det tillfället hade 4 karameller i munnen. Det är den hårda varianten av karameller, den sorten man ska suga på länge. Med en suck lyfter jag ner honom och ger upp om att få honom att spotta ut det goda.
Sen ställer jag undan godisburken, bakom dörrar och högt upp!!

En 14 månaders kille är SNABB!!!
För gudarna vet hur i hela friden han lyckades kladda ner hela sig och större delen av köksgolvet med dessa karameller på de få sekunder jag tog på mig för att ställa undan bruken, men det gjorde han!
Det var bara att plocka fram moppen och hinken och skura golvet, sen fick jag sanera ungen från kladdet.

Nu inbillar jag mig att nu kan det bara inte hända något mer sånt här idag, för jag hade ju trots allt ställt undan den där frestande karamellburken.
Men se det kan det!!

Kan det ha varit en timme senare?  Då var det dax igen för ett nytt ombyte av kläder. Denna gången var det en banan inblandad.

Sensmoralen av detta då?
Jo, lämna aldrig en frestande godisburk framme till B. Se till att plocka undan alla frestande bananer också. Se till att ha klädskåpet fullt med kläder till ungarna. Och se för guds skull till att du själv har fått sova ordentligt natten innan så du inte är utmattad själv.

Hmmm... kanske skulle gå och ta mig en karamell.....


Lev väl!

//Erika

En dag fylld med DRAMAtik.

Den här dagen har varit fylld med dramatik av olika slag.

Jag har shoppat!!
Det är alltid dramatiskt.

Guben har klagat över ont i "tanan som arslet hänger på" m a o ryggen.
Han har kört in veden i vedboden.

B lyckades riva ner pyrexformen som stod på spisen och fick den rakt på sin lilla näsa.
Näsblod!!
Stort drama!!!
Men det var ju inte så farligt, tack och lov.

Sen har vi ju äran att bo ihop med världens största DRAMAQUEEN.
Trumvirvel..........
Cirkus J och Kjellsson presenterar stolt (?) the one and only MEGA DRAMAQUEEN....
MMMMMMMMMM.........

Idag har han haft flera anfall av stor dramatik, men höjdpunkten kom nu ikväll efter badet.

Han ville av någon anledning inte alls gå och lägga sig och definitivt inte borsta tänderna när pappa sa till honom att han måste göra det.
Så han kastar sig raklång på golvet med sin för långa badrock och gastar att han är blind.
-"Jag är stenblind!! Ser ni inte det!!!!" gastar han så grannarna i andra änden av byn måste ha hört honom.

Grejen är den att samtidigt kniper han igen ögonen det hårdaste han kan, men samtidigt måste han ju kolla om vi tittar på honom så han kisar lite så där emellanåt.
Vad ger ni för den stenblindheten?

Med både hot och löften så får pappa honom till att borsta tänderna och gå och lägga sig till slut.

Allt detta och dagen är inte slut än.....

Hjälp!!!

Lev väl!

//Erika

Man ska inte ha bocken...

...som trädgårdsmästare är (väl) ett gammalt talesätt.
Frågan är om man ska ha M som trädgårdsmästare heller?

På mormors tomt står en stor fin hägg alldeles utmed vägen. Under denna hägg har M lastat en ansenlig jordhög från mormors rabatt.
På frågan varför han gjort så, svarade han något om att han skulle plantera där.
Jag orkade inte dra upp det där med fotosyntes, gröna blad och att växter behöver solljus för att växa utan lät det liksom bara "glida förbi". Jag frågade honom istället VAD han skulle plantera och fick till svar att han skulle plantera ett nytt likadant träd som stod där. Han hade minsann redan pillat ner lite häggbär i jorden.
Och med den informationen gick vi hem till vårt.

Någon dag senare var M hos mormor (som vanligt!) och hade då fått lite godis av henne, bland annat en liten chokladbit som han gick och bar in handen. Rätt var det är så kommer han fram till mormor och räcker fram sin numer lite kladdiga chokladbit till mormor och säger:

-"Mormor! Passa den här medan jag pissar i jordhögen!"

Gudskelov att ungen åtminstone insett att växter även behöver gödslas för att växa!
Tack och lov att han inte kom på idén om att han skulle gödsla med den andra sortens gödsel!!!
Det hade varit en syn för gudar!


Lev väl!!

//Erika

Ett oanständigt förslag.

Starring: C, min hästägande kompis
                 M, vår verbale son


C kom hit för att sätta upp hästhagen vid vår ladugård till sina hästar. M ville och fick hjälpa till.

De var borta länge och väl, men jag hörde inga gallskrik från någon av dem, så jag var ganska så lugn.


När de kom tillbaka så berättade C att hon fått ett oanstädigt förslag från vår son, och jag blev lite förskräckt. Min spontana tanke var: "Vad har nu ungen hittat på?"

Det visade sig att de kommit fram till ett lite svårare passage där de gick för att sätta upp stolparna och börjat diskutera hur de bäst skulle komma över passagen. (Det kan ha varit vatten eller brännässlor, jag är inte riktigt säker.)


M hade ju en bra lösning, men den kan lätt misstolkas.


-"Du måste nog dra över mig, C!"


Så Robert Redford kan slänga sig i väggen och Demi Moore har ingenting som inte C har.


Lev väl!!


//Erika


Ps. Jag har fått "hintar" om bröllopsbilder, =o)

De kommer så snart jag fått se dem IRL själv. En omgång har jag fått på CD än så länge, den andra väntar jag fortfarande med spänning på. =o) Ds


Inte riktigt som jag tänkt mig....

...blev det idag.

M skulle cykla när vi skulle söva lillebror, och det fick han så gärna.
M upptäckte att sadeln var blöt så han trorkade av den med jackärmen.
Sen när han väl skulle upp på sadeln så såg han att det var fågelbajs på den också.
Jag skickade in honom efter en bit toapapper att torka bort bajset med.

Han kommer då ut med en bit som är något större än ett frimärke, så jag skickar in honom efter en lite större bit. Denna gång var det lika stort som vykortet som den förra biten hade varit lämplig till.
Då säger jag till honom att det ska vara en stoooooooooor bit och måttar med armarna rätt ut från kroppen, men när han öppnat ytterdörren ångrar jag mig och säger:
-"Ta hela rullen!"
När han gått in hittar jag en gammal diskborste som jag borstar bort fågelbajset med, så nu behöver han bara torka av sadeln igen med pappret han är och hämtar.

M är borta ganska länge.
Jag börjar ana ugglor i mossen, (Kanske dom som skitit på sadeln?!??) så jag går in jag med.
Jag hittar honom på toan i full färd med att rulla av ALLT papper som finns på toarullen. Det ligger snyggt ringlat nedanför toastolen framför honom.

Jag hade ju sagt att han skulle ta hela rullen, men jag hade väl inte tänkt mig att han skulle rulla ut pappret först.



Lev väl!!


//Erika 


Ibland kan M driva mig till vansinne och göra....

...mig fruktansvärt ARG!!!!!

Ta här om veckan.

Jag har X antal röda tidskriftssamlare som jag tänkte måla vita.
Sagt och gjort. Jag tar mina SISTA 200:- och köper en färgburk och roller.
Glad i hågen så ska jag måla på lördag eftermiddag. Jag hade lovat M att han skulle få hjälpa mig måla och det fick han. Det var inga problem. De kom senare samma eftermiddag.

Vi målade 5 av tidskriftssamlarna, det var dem jag tömt på mina gamla nummer av Hundsport. Vi tvättade rollern och våra händer, (Jag kan inte måla någonting utan att få färg på mer eller mindre hela mig, så M brås väl på mig vilket ni lär märka om ni fortsätter läsa.)
Jag sa till M att han inte fick röra det vi målat och färgburken.

Allt var frid och fröjd och satt och läste vi köksbordet när jag ser hur M springer fram och tillbaka in på toan.
Då frågar jag honom vad han gjort och han kommer in till mig i köket med VITA händer.
Det första han säger är: "Förlåt mamma"
Han berättar inte vad han gjort utan maken får gå ut och kolla upp saken.
Då har vår store son målat!!!!
Samt tömt ut nästan hela min färgburk för 200:- i andra mer passande burkar enligt honom. Bland annat en med gammal röd målarfärg. Resten hade han tömt i en plastcykelkorg till hans trehjuling.
Men det absolut värsta var att han målat sin nya tvåhjuling med stödhjul med färgen och en gammal pensel.

Jag blev rosenrasande, och för er som känner mej vet att jag inte är go och tas med vid sådana tillfällen.
Jag blev högljudd och talade HÖGT till vår son och sa att han inte skulle få cykla mer förrän han var 10 år gammal och han skulle ALDRIG mer få leka med någon kompis.
Tårarna sprutade på sonen och likaså på mig, men av två helt olika anledningar.

Maken fick skura upp cykeln, vilket tog en bra stund, och jag fick tala allvar med vår son.
Jag sa att han fick ta av sina pengar ur sin plånbok och köpa mig en ny f'ärgbytta.
"-Har jag så mycket pengar då, mamma?" undrade han.
Det hade han inte, i alla fall inte på lördagkväll.

Söndagen kom och pappa och lillebror skulle åka till farmor och farfar. M fick INTE följa med, han skulle vara hemma och städa familjens lekrum tillsammans med mig.
Mormor kom upp och då engagerade han även henne i städningen.
Vi städade och blev klara.
Mormor kom upp igen och lånade bilen för att åka till stan och sälja hjortronen som hon och M hade plockat. När hon kommer hem har hon 50:- till M för bären han plockat.

Då tittar han på mig och säger:
"Nu har jag råd att köpa en egen chipspåse,mamma!" och ler stort. Då frågar jag honom om han glömt bort vad han skulle köpa för sina pengar.
"Färgburk till dig mamma...." med hängande underläpp. "Men mamma jag har fortfarande inte råd att köpa din färgburk mamma, men jag har råd med en chipspåse!" och så lyser ansiktet upp av ett leende.

Försök komma på ett bra svar till den logiken!!!


Lev väl!!

//Erika


Jag ska bli recyclad!!

Idag kom min älskade store son till mig när vi var ute på tomten.
"-Mamma. När du dör ska jag ta ditt skinn." sa han.
"-Men vad ska du med det till?" undrade jag.
"-Lägga över sandlådan!" fick jag till svar.
"-Tycker du mamma är så stor så det räcker till sandlådan?" frågade jag då. (Sandlådan är 4 kvadratmeter stor!)
"-Jaa, och det som blir över ska jag ha själv." sa M

Så min framtid är utstakad.
Glöm kryoteknik, jag ska bli sandlådeöverdrag den dag jag dör. Det ni!!

Lev väl!

//Erika

Att gifta sig vid 4,5 års ålder....

.... innebär tydligen något helt annat än när man ska göra det vid 40 års ålder insåg jag härom dagen.

Mormor skulle hämta M på dagis och jag satt på hennes bro och hörde min son klart och tydligt på dagis. Mormor bor mitt emot dagis och barnen var ute och lekte i det fina vädret.

När M är på väg till mormor så ropar han till granntjejen Ma:
"- Ma! Kommer du hem snart? Vi ska ju gifta oss idag!"
Jag hör inte vad Ma svarar tyvärr.
M och mormor kommer hem till henne och M börja göra iordning för "giftningen" som han kallade det.
Han kastar ut freesbees i olika färger på gräsmattan och det var jätte viktigt att de hamnade på rätt ställe. De fick inte ligga varsomhelst. Sen behövde han ett snöre med en krok i vardera ände, och det skulle gå bra med ett gem i varje ände på snöret om det inte fanns riktiga krokar.
Då frågade jag M vad han skulle ha snöret till.
"-Man har ett sånt på marken på giftningen, mamma." svarade han och tittade på mig som "hur-dum-är-du-egentligen-mamma". "Och när jag lagt det på marken så börjar Ma dansa." förtydligade han det hela.
(Då brast det för mig kan jag upplysa om. Jag skrattade så tårarna rann.)

Så kom då äntligen Ma hem från dagis och M och hon lekt hemma hos henne. De hade jätte kul tillsammans och det funkade då jättebra.

Men varje förhållande stöter ofta på problem och små fnurror för dagen efter tror jag att skillsmässan var nära.
Då kom M hem och grät för att Ma hade sagt till honom att gå hem, vilket han inte ville göra för han vill ju leka med henne hos henne.

Det är inte lätt att vara liten heller alla gånger.

Nu ska jag fortsätta med mina galenskaper med MEGAmaran som är till helgen. Insåg igår att jag har en hel del att göra inför den kvar. Suck!
Skönt att jag är ensam hemma idag så jag kan göra det jag vill och måste (urk!) i lugn och ro.


Lev väl!!

//Erika

Mamma, pappa, barn och Marängschwiss

Här om dagen så ville M leka med grannflickan M.
"-Kan du ringa och fråga M:s mamma K om M vill leka mamma, pappa, barn med mig ute?" frågade min M mig.
"-Sen." blev mitt svar.
"-Mamma! Ring M:s mamma NU!", fick jag tillbaka. Så jag fick ju ringa M:s mamma och fråga om hon vill komma och leka med M här hemma hos oss. K frågade sin M om hon ville leka med min M här och det ville hon, problemet var bara att hon satt och fikade just då. Men vi kom överens om att flickan M skulle komma till pojken M efter hon fikat klart.

M kom hit och de lekte länge och väl. De hade helt enkelt jättekul tillsammans. Men ibland så rinner ju barns lekar liksom ut i sanden och min M blev förtvivlad när hon inte ville leka just mamma, pappa, barn längre. Så han kom hem, de hade ju hunnit springa fram och tillbaka här mellan husen några gånger, och jag intervjuade honom om de hade haft roligt. Det hade de haft sa han. Puh!

Sen kom fadern i huset hem, alltså vårt hus. Jag berättade för honom att M & M hade lekt mamma, pappa, barn tillsammans på eftermiddagen. Då frågade pappa M vem som varit vad i leken. Han hade väl tidigare inlägg i åtanke.
"-Vem var pappa då?" frågade pappa
"-Jag." svarade M
"-Vem var mamma då?" undrade pappa vidare
"-M, förståss." svarade vår M lite så där "hur-dum-är-du-egentligen-pappa" i tonfallet.
"-Men vem var barn då?" blev då nästa fråga från pappa.
"-Ingen." svarade M.
"-Var ingen barn? Men ni lekte ju mamma, pappa, barn." sa pappa
"-Ingen var barn." sa M
"-Men var var barnet då?" sa pappa.
Med en djup suck så kommer det dräpande svaret:
"-Barnet var dött!"
Så var den konversationen mellan far och son över. Mamma kluckade glatt vidare med det hon höll på med. =o)


Ikväll skulle vi ha Marängschwiss (skriver som vi uttalar det här hemma) till efterrätt.
M gav det genast ett nytt namn.
Marängmalutt.
Mycket enklare att säga, fast man är en otroligt verbal 4 och ett halvt åring.


Lev väl!

//Erika

Gullig son.

Igår eftermiddag kom M till mig och sa:
"-Mamma, jag är byggare. Ska jag bygga nåt åt dig?"
Det ville jag visst att han skulle göra. Då frågade han vad jag ville att han skulle bygga och jag svarade att jag ville ha ett "scraphus" där jag kunde ha alla mina scrapsaker.

Iförd sin bygghjälp, plasthammare, tumstock, skyddsglasögon och plastskurvmejsel så satte han igång. Då frågade jag honom om han hade gjort nån ritning på mitt hus. Det hade han inte så han plockade genast fram papper och frågade om han fick låna min penna, vilket han givetvis fick. Sen ritade han ett hus med skorsten, flagga på taket, dörr och med runda fönster.
Stolt förevisade han mig ritningen.

Sen funderade han på om jag inte behövde något inne i huset. Jag sa då att jag ju behövde ett bord att sitta och scrappa vid, fram med ett papper till och en ny ritning.
Sen ville jag ha en hylla att ha mina saker i också, ännu en ritning.

Sen kom han med alla ritningarna och sa:
"-Mamma, nu har jag gjort alla instruktionerna. Nu ska jag bygga ditt hus och dina saker."
Sagt och gjort, han mätte, hamrade, skurvade, mätte lite till och till slut säger han att han är klar.
"-Åh, vad fint mitt scraphus blev, och vad bra hyllan och bordet blev", sa jag.
"-Men mamma, det är ju inte färdigt än. Jag har ju bara gjort en modell, huset är ju bara 1 och en halv meter."

Snacka om att bli dumförklarad....

Lev väl!

//Erika

Hurra!!! Fast kanske inte på andra sätt....

Hurra!!!
Scrappiz är tillbaka!!
Hade jag champagne att fira med skulle jag göra det. Blev så glad att det äntligen är tillbaka.
Sara har som vanligt lagt ned ett ofantligt arbete på att återskapa Scrappiz.
Sara rules!!


På andra sätt kanske det inte är lika "hurraigt".
Idag när jag kom hem från min utflykt till Vännäs fick jag höra att M varit i slagsmål på dagis. VA???
Mormor hade hämtat honom och fick då höra att M och A hade slagits på dagis av en av dagisfröknarna. Väl hemma hos Mormor hade hon frågat M varför han och A hade slagits. Då hade M berättat följande:

"-Jo, det ska jag berätta. Jag skulle slå A först, men sen slog han MIG först och det är orättvist!"

Mer sa han inte om den saken, så jag fick intervjua honom vid middagsbordet.
Tydligen så hade det hela handlat om att plocka undan bilarna på dagis. M ansåg att han inte hade dragit fram dem utan bara lekt med EN bil en stund, så när det var dax att plocka undan hade han blivit arg för att han skulle måste hjälpa till enligt A och skulle väl då "klippa till" A. Saken var bara den att A hann före.

Vad månde det bliva av denna kille?

Lev väl!

//Erika

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0