Inte Riktigt Klok

Här om dagen så ville M leka med grannflickan M.
"-Kan du ringa och fråga M:s mamma K om M vill leka mamma, pappa, barn med mig ute?" frågade min M mig.
"-Sen." blev mitt svar.
"-Mamma! Ring M:s mamma NU!", fick jag tillbaka. Så jag fick ju ringa M:s mamma och fråga om hon vill komma och leka med M här hemma hos oss. K frågade sin M om hon ville leka med min M här och det ville hon, problemet var bara att hon satt och fikade just då. Men vi kom överens om att flickan M skulle komma till pojken M efter hon fikat klart.

M kom hit och de lekte länge och väl. De hade helt enkelt jättekul tillsammans. Men ibland så rinner ju barns lekar liksom ut i sanden och min M blev förtvivlad när hon inte ville leka just mamma, pappa, barn längre. Så han kom hem, de hade ju hunnit springa fram och tillbaka här mellan husen några gånger, och jag intervjuade honom om de hade haft roligt. Det hade de haft sa han. Puh!

Sen kom fadern i huset hem, alltså vårt hus. Jag berättade för honom att M & M hade lekt mamma, pappa, barn tillsammans på eftermiddagen. Då frågade pappa M vem som varit vad i leken. Han hade väl tidigare inlägg i åtanke.
"-Vem var pappa då?" frågade pappa
"-Jag." svarade M
"-Vem var mamma då?" undrade pappa vidare
"-M, förståss." svarade vår M lite så där "hur-dum-är-du-egentligen-pappa" i tonfallet.
"-Men vem var barn då?" blev då nästa fråga från pappa.
"-Ingen." svarade M.
"-Var ingen barn? Men ni lekte ju mamma, pappa, barn." sa pappa
"-Ingen var barn." sa M
"-Men var var barnet då?" sa pappa.
Med en djup suck så kommer det dräpande svaret:
"-Barnet var dött!"
Så var den konversationen mellan far och son över. Mamma kluckade glatt vidare med det hon höll på med. =o)


Ikväll skulle vi ha Marängschwiss (skriver som vi uttalar det här hemma) till efterrätt.
M gav det genast ett nytt namn.
Marängmalutt.
Mycket enklare att säga, fast man är en otroligt verbal 4 och ett halvt åring.


Lev väl!

//Erika