Ibland kan M driva mig till vansinne och göra....
...mig fruktansvärt ARG!!!!!
Ta här om veckan.
Jag har X antal röda tidskriftssamlare som jag tänkte måla vita.
Sagt och gjort. Jag tar mina SISTA 200:- och köper en färgburk och roller.
Glad i hågen så ska jag måla på lördag eftermiddag. Jag hade lovat M att han skulle få hjälpa mig måla och det fick han. Det var inga problem. De kom senare samma eftermiddag.
Vi målade 5 av tidskriftssamlarna, det var dem jag tömt på mina gamla nummer av Hundsport. Vi tvättade rollern och våra händer, (Jag kan inte måla någonting utan att få färg på mer eller mindre hela mig, så M brås väl på mig vilket ni lär märka om ni fortsätter läsa.)
Jag sa till M att han inte fick röra det vi målat och färgburken.
Allt var frid och fröjd och satt och läste vi köksbordet när jag ser hur M springer fram och tillbaka in på toan.
Då frågar jag honom vad han gjort och han kommer in till mig i köket med VITA händer.
Det första han säger är: "Förlåt mamma"
Han berättar inte vad han gjort utan maken får gå ut och kolla upp saken.
Då har vår store son målat!!!!
Samt tömt ut nästan hela min färgburk för 200:- i andra mer passande burkar enligt honom. Bland annat en med gammal röd målarfärg. Resten hade han tömt i en plastcykelkorg till hans trehjuling.
Men det absolut värsta var att han målat sin nya tvåhjuling med stödhjul med färgen och en gammal pensel.
Jag blev rosenrasande, och för er som känner mej vet att jag inte är go och tas med vid sådana tillfällen.
Jag blev högljudd och talade HÖGT till vår son och sa att han inte skulle få cykla mer förrän han var 10 år gammal och han skulle ALDRIG mer få leka med någon kompis.
Tårarna sprutade på sonen och likaså på mig, men av två helt olika anledningar.
Maken fick skura upp cykeln, vilket tog en bra stund, och jag fick tala allvar med vår son.
Jag sa att han fick ta av sina pengar ur sin plånbok och köpa mig en ny f'ärgbytta.
"-Har jag så mycket pengar då, mamma?" undrade han.
Det hade han inte, i alla fall inte på lördagkväll.
Söndagen kom och pappa och lillebror skulle åka till farmor och farfar. M fick INTE följa med, han skulle vara hemma och städa familjens lekrum tillsammans med mig.
Mormor kom upp och då engagerade han även henne i städningen.
Vi städade och blev klara.
Mormor kom upp igen och lånade bilen för att åka till stan och sälja hjortronen som hon och M hade plockat. När hon kommer hem har hon 50:- till M för bären han plockat.
Då tittar han på mig och säger:
"Nu har jag råd att köpa en egen chipspåse,mamma!" och ler stort. Då frågar jag honom om han glömt bort vad han skulle köpa för sina pengar.
"Färgburk till dig mamma...." med hängande underläpp. "Men mamma jag har fortfarande inte råd att köpa din färgburk mamma, men jag har råd med en chipspåse!" och så lyser ansiktet upp av ett leende.
Försök komma på ett bra svar till den logiken!!!
Lev väl!!
//Erika
Ta här om veckan.
Jag har X antal röda tidskriftssamlare som jag tänkte måla vita.
Sagt och gjort. Jag tar mina SISTA 200:- och köper en färgburk och roller.
Glad i hågen så ska jag måla på lördag eftermiddag. Jag hade lovat M att han skulle få hjälpa mig måla och det fick han. Det var inga problem. De kom senare samma eftermiddag.
Vi målade 5 av tidskriftssamlarna, det var dem jag tömt på mina gamla nummer av Hundsport. Vi tvättade rollern och våra händer, (Jag kan inte måla någonting utan att få färg på mer eller mindre hela mig, så M brås väl på mig vilket ni lär märka om ni fortsätter läsa.)
Jag sa till M att han inte fick röra det vi målat och färgburken.
Allt var frid och fröjd och satt och läste vi köksbordet när jag ser hur M springer fram och tillbaka in på toan.
Då frågar jag honom vad han gjort och han kommer in till mig i köket med VITA händer.
Det första han säger är: "Förlåt mamma"
Han berättar inte vad han gjort utan maken får gå ut och kolla upp saken.
Då har vår store son målat!!!!
Samt tömt ut nästan hela min färgburk för 200:- i andra mer passande burkar enligt honom. Bland annat en med gammal röd målarfärg. Resten hade han tömt i en plastcykelkorg till hans trehjuling.
Men det absolut värsta var att han målat sin nya tvåhjuling med stödhjul med färgen och en gammal pensel.
Jag blev rosenrasande, och för er som känner mej vet att jag inte är go och tas med vid sådana tillfällen.
Jag blev högljudd och talade HÖGT till vår son och sa att han inte skulle få cykla mer förrän han var 10 år gammal och han skulle ALDRIG mer få leka med någon kompis.
Tårarna sprutade på sonen och likaså på mig, men av två helt olika anledningar.
Maken fick skura upp cykeln, vilket tog en bra stund, och jag fick tala allvar med vår son.
Jag sa att han fick ta av sina pengar ur sin plånbok och köpa mig en ny f'ärgbytta.
"-Har jag så mycket pengar då, mamma?" undrade han.
Det hade han inte, i alla fall inte på lördagkväll.
Söndagen kom och pappa och lillebror skulle åka till farmor och farfar. M fick INTE följa med, han skulle vara hemma och städa familjens lekrum tillsammans med mig.
Mormor kom upp och då engagerade han även henne i städningen.
Vi städade och blev klara.
Mormor kom upp igen och lånade bilen för att åka till stan och sälja hjortronen som hon och M hade plockat. När hon kommer hem har hon 50:- till M för bären han plockat.
Då tittar han på mig och säger:
"Nu har jag råd att köpa en egen chipspåse,mamma!" och ler stort. Då frågar jag honom om han glömt bort vad han skulle köpa för sina pengar.
"Färgburk till dig mamma...." med hängande underläpp. "Men mamma jag har fortfarande inte råd att köpa din färgburk mamma, men jag har råd med en chipspåse!" och så lyser ansiktet upp av ett leende.
Försök komma på ett bra svar till den logiken!!!
Lev väl!!
//Erika
Kommentarer
Postat av: Kamilla
Oh MY GOOOOT jag hade DÖTT på stället!! Av ilska förståss då
men barn är ju finurliga...chips är ju inte dyrt ;)
Må gott så hörs vi :D
Postat av: Wildärtan
Min man och jag höll på att skratta ihjäl oss... f'låt!
Postat av: Katarina K
Jadu, dom är ju smarta dom små liven! :) Å hittar ständigt på nya saker....
Trackback