Gullig son.

Igår eftermiddag kom M till mig och sa:
"-Mamma, jag är byggare. Ska jag bygga nåt åt dig?"
Det ville jag visst att han skulle göra. Då frågade han vad jag ville att han skulle bygga och jag svarade att jag ville ha ett "scraphus" där jag kunde ha alla mina scrapsaker.

Iförd sin bygghjälp, plasthammare, tumstock, skyddsglasögon och plastskurvmejsel så satte han igång. Då frågade jag honom om han hade gjort nån ritning på mitt hus. Det hade han inte så han plockade genast fram papper och frågade om han fick låna min penna, vilket han givetvis fick. Sen ritade han ett hus med skorsten, flagga på taket, dörr och med runda fönster.
Stolt förevisade han mig ritningen.

Sen funderade han på om jag inte behövde något inne i huset. Jag sa då att jag ju behövde ett bord att sitta och scrappa vid, fram med ett papper till och en ny ritning.
Sen ville jag ha en hylla att ha mina saker i också, ännu en ritning.

Sen kom han med alla ritningarna och sa:
"-Mamma, nu har jag gjort alla instruktionerna. Nu ska jag bygga ditt hus och dina saker."
Sagt och gjort, han mätte, hamrade, skurvade, mätte lite till och till slut säger han att han är klar.
"-Åh, vad fint mitt scraphus blev, och vad bra hyllan och bordet blev", sa jag.
"-Men mamma, det är ju inte färdigt än. Jag har ju bara gjort en modell, huset är ju bara 1 och en halv meter."

Snacka om att bli dumförklarad....

Lev väl!

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0