Inte Riktigt Klok

...med fingrarna i godisburken.

M var ledig från skolan idag så han fick sova ut i morse eftersom han var med mamma på scrapkväll i stan igår kväll. Det behövde han verkligen!! Sova alltså.

Jag tar det från början.

Kl var väl sisådär halv ett när B väckte mig med ett illvrål. Yrvaken flyttar jag honom till vår säng och han somnar om tämligen omgående. Puh!
Sen klockan halv sex vaknar han igen, men är tyst denna gång. Jag vaknar av att han kryper över mig och ner på golvet. Där roar han sig med gud-vet-vad (dammråttorna under sängen kanske?) en liten stund, sen står han vid mitt ansikte och slår mig kärleksfullt (?) på kinden och vill ha hjälp upp i sängen igen. Där far han runt som en liten iller, reser sig upp och sätter sig igen... På mitt huvud!!! Sen när han då flyttar på sig så sätter han sig istället på mitt långa hår. Vilket då gav resultatet att mamma var absolut klarvaken.
Pappa muttrar om att det är en halvtimme kvar innan han ska kliva upp för att åka på jobbet, men jag genomlider den halvtimmen och K får ta med sig B ner.
När K ska åka till jobbet kommer han upp och väcker mig, som helt otroooligt nog har lyckats somna om!!

Jag gör mina vanliga morgon bestyr och lockar in B i lekrummet för att dricka välling. Efter vällingen somnar ungen i min famn!! Det har han inte gjort sen han var pytteliten!
Så där sitter jag halvsovande med ett trött liten kille i famnen i fåtöljen i 30 minuter innan jag måste på hemlighuset. Då vaknar B naturligtvis och blir lite smågrining.
När jag kommer ut från toan ertappar jag vår lille son sittande på köksbordet med sin lilla näve i godisburken som står på bordet. Jag lyfter ner honom och tror att allt är frid och fröjd.
Jo, tjena!!
Det tar två sekunder så är han där igen!
Det blir som en gammal slapstick film här hemma. Jag plockar ner ungen, han klättrar upp igen. Jag plockar ner honom, han klättar upp igen.... osv.... Till slut TROR jag att jag fått honom att förstå att man på inga villkor får klättra upp på bordet och definitivt inte gräva runt med fingrarna i godisburken. Det kan jag ju tala om att det hade jag INTE!

För när mamma går ut ifrån köket klättar han upp igen LJUDLÖST denna gång. Sen när jag kommer ut sitter han där på köksbordet och smackar och dreglar som en rabiessmittad hund, eller Nice när hon tigger mat vid bordet...
Jag tror att han just vid det tillfället hade 4 karameller i munnen. Det är den hårda varianten av karameller, den sorten man ska suga på länge. Med en suck lyfter jag ner honom och ger upp om att få honom att spotta ut det goda.
Sen ställer jag undan godisburken, bakom dörrar och högt upp!!

En 14 månaders kille är SNABB!!!
För gudarna vet hur i hela friden han lyckades kladda ner hela sig och större delen av köksgolvet med dessa karameller på de få sekunder jag tog på mig för att ställa undan bruken, men det gjorde han!
Det var bara att plocka fram moppen och hinken och skura golvet, sen fick jag sanera ungen från kladdet.

Nu inbillar jag mig att nu kan det bara inte hända något mer sånt här idag, för jag hade ju trots allt ställt undan den där frestande karamellburken.
Men se det kan det!!

Kan det ha varit en timme senare?  Då var det dax igen för ett nytt ombyte av kläder. Denna gången var det en banan inblandad.

Sensmoralen av detta då?
Jo, lämna aldrig en frestande godisburk framme till B. Se till att plocka undan alla frestande bananer också. Se till att ha klädskåpet fullt med kläder till ungarna. Och se för guds skull till att du själv har fått sova ordentligt natten innan så du inte är utmattad själv.

Hmmm... kanske skulle gå och ta mig en karamell.....


Lev väl!

//Erika