Lik mamma eller??
Ibland blir jag så full i skratt åt M. Han är sååå lik mig i vissa avseenden (och i andra mycket lik sin salig morfar).
Min mamma har alltid sagt OM mig Till mig att jag kom i trotsåldern vid 2 års ålder och har aldig någonsin kommit ur den.
Hon brukar ta berättelsen om när hon försökte lära mig barnvisor som ett mycket talande exempel för detta.
Hon sjöng före så skulle jag sjunga efter henne "Ekorr'n satt i granen" men det gjorde inte Erika. Jag hittade på en helt egen text och en helt egen melodi. Då sa min mor till mig: "Nu sjunger du fel Erika" varvid jag svarade henne: "Jag sjunger inte samma bit som dig sörru mamma" och sen fortsatte jag glatt min egen version av Ekorr'n satt i granen.
Ikväll satt M i sin stol vid köksbordet och sjöng av hjärtats lust. Minst lika falskt som hans salig morfar gjorde. (Min far blev tillsagd på musiklektionerna i skolan att vara tyst när det skulle sjungas! Hur pedagogiskt är det??) Han kan en del barnvisor nu, tack vare dagisfröknarna, men han blandar ihop dem ganska friskt. Texten i alla fall, melodi har han liksom ingen.
Då kommer föjande text ur hans mun:
Bä, bä svarta får
Klättra upp i granen
Han åt upp en uggla.
Jag höll på att trilla av stolen där jag satt för jag skrattade så. Hans fantasi är otrolig.
Man brukar ju säga: Sådan herre, sådan hund. I det här fallet får jag nog säga; sådan moder, sådan son.
Lev väl!
//Erika
Min mamma har alltid sagt OM mig Till mig att jag kom i trotsåldern vid 2 års ålder och har aldig någonsin kommit ur den.
Hon brukar ta berättelsen om när hon försökte lära mig barnvisor som ett mycket talande exempel för detta.
Hon sjöng före så skulle jag sjunga efter henne "Ekorr'n satt i granen" men det gjorde inte Erika. Jag hittade på en helt egen text och en helt egen melodi. Då sa min mor till mig: "Nu sjunger du fel Erika" varvid jag svarade henne: "Jag sjunger inte samma bit som dig sörru mamma" och sen fortsatte jag glatt min egen version av Ekorr'n satt i granen.
Ikväll satt M i sin stol vid köksbordet och sjöng av hjärtats lust. Minst lika falskt som hans salig morfar gjorde. (Min far blev tillsagd på musiklektionerna i skolan att vara tyst när det skulle sjungas! Hur pedagogiskt är det??) Han kan en del barnvisor nu, tack vare dagisfröknarna, men han blandar ihop dem ganska friskt. Texten i alla fall, melodi har han liksom ingen.
Då kommer föjande text ur hans mun:
Bä, bä svarta får
Klättra upp i granen
Han åt upp en uggla.
Jag höll på att trilla av stolen där jag satt för jag skrattade så. Hans fantasi är otrolig.
Man brukar ju säga: Sådan herre, sådan hund. I det här fallet får jag nog säga; sådan moder, sådan son.
Lev väl!
//Erika
Kommentarer
Postat av: angela
vad bra och roligt du skriver Erika!!!
Trackback
