Länge sedan sist....
Men nu ska ni får er lite pyssel till livs i alla fall. =o)
Först ut är ett beställningskort jag gjorde till en av mina allra trognaste och bästa kunder. =o)
Sen har vi ett litet dopkort till en kille...
Sen är det ett dopkort till en liten tjej, med samma stämpel som ovan. Jag gillar verkligen min nästan nya Lily of the Valley stämpel. Den är såååå hmm-hmm söt!
Kan jag få fresta med ett litet kort till??
Jo det får jag visst! som lille B skulle ha sagt. ;o)
Visst är hon för gullig där hon sitter??
Belles and Whistles heter märket på stämpeln, om ni nu undrar. ;o)
Lev väl!!
//Erika
Funktionellt kontra estetiskt tilltalande...
Dock inte när det gällde mitt STOOOORA fynd nere i mejeriets källare i maj, upptäckte jag.
Jag hade hittat denna möbel nere i källaren på mejeriet och den skrek till mig att den ville absolut flytta hem till mig. Så jag frågade chefen och han var snäll att låta den flytta hem till mig för gott. =o)
Jag hade en vision om hur jag skulle få denna tingest flyttbar på ett smidigt sätt, det visade sig att min man hade en helt annan vision. =o(
Min vision innebar att möbeln skulle stå på en platta med en sarg runt och fötterna på möbeln skulle då hamna innanför sargen. På undersidan av plattan skulle man sätta hjul och då blev den flyttbar. Enkelt och snyggt! Tyckte då jag....
Jag hade förklarat för min älskade make hur jag ville ha det och jag levde några dagar i den tron att han skulle uppfylla mina önskningar. Ack vad jag bedrog mig!!
Tingesten var ganska skitig och jag hade bara rengjort den hjälpligt innan den hamnade i ladugården. DÄR trodde jag den skulle bli stående ett tag eftersom jag var tvungen att städa upp "lekstugan" innan den fick flytta in i huset. Plus att jag skulle bli tvungen att inhandla lite material till min konstruktions vision för hurtsen.
En kväll när jag lagt barnen så ropar min man på mig att jag ska komma och titta på något i ladugården. Jag hade inte en tanke på att det kunde vara mitt fynd som jag skulle titta på.
Jag kliver in i ladugården och min man frågar vad jag tycker om hans konstruktion. Jag står lite frågande först, men sen pekar han på hurtsen.
Jaha....
Vad skulle jag säga?? Hans konstruktion liknade på inget sätt min vision av hur jag ville att det skulle se ut....
Jag blev lite besviken, för jag tyckte definitivt inte att det var vackert. Dessutom hade han skruvat fast konstruktionen i hurtsen, vilket jag hade velat undvika till varje pris.
Jag kunde ju naturligtvis inte hålla tyst utan sa vad jag tyckte.
-" Ja inte sjutton är det snyggt och definitivt inte som JAG tänkt mig det hela."
Varpå min man kolugnt svarar:
-"Nä, men det är funktionellt!"
Så där hade jag min fina hurts med en konstruktion som jag definitivt inte gillade. Suck!
Några veckor senare råkar vi se ett program på Kunskapskanalen om Sigvard Bernadotte och hans design. Han sa i programmet att han gillade mest de uppdrag han fick där det fanns ramar som han skulle hålla sig inom. Sen säger karln:
-" Finktionen kommer först, det estetiska kommer sen."
Då utbrister min vanligtvis så tystlåtne make:
-" Just det!!"
Mitt mejerifynd! En hurts med 15 lådor som gjorda för pysselsaker. =o) I löv it!!
Här är då makens vision om hur det hela skulle se ut....
MEN jag måste erkänna att min vision förmodligen skulle ha fått hela härligheten att välta varje gång jag skulle flytta på den....
(Att han skulle få rätt den här gången också!! Fasen!! =oP)
Funktionellt men absolut INTE estetiskt tilltalande för mig!
Lev väl!
//Erika
Till tårtan kanske jag kan få bjuda på...
Ok, flaskan är tom, men jag gillade formen på den. Därmed hamnade den i kundvagnen till makens stora fasa.
Lite ståltråd och pärlor senare såg den ut så här. =o)
Lev väl!
//Erika
Får jag bjuda på en liten tårtbit??
Den går i och för sig inte att äta, men ni får njuta med ögonen i alla fall. =o)
Idén har jag fått från min DT kollega Carina som fick en tårta av sin pysslande vännina Britt-Inger.
Den kvinnan är såååå duktig! Titta gärna in i hennes blogg! (Klicka på Britt-Inger så kommer ni dit.)
Så här ser tårtan ut uppifrån.
Det är en gammal pepparkaksburk som jag klätt med papper och miljoner små blommor. Det kändes så när jag gjorde burken, men det är redan glömt. ;o)
Mottagaren är en liten kille som ännu inte har något namn, inte som jag vet i a f. =o/
De blå blommorna kommer från Wild Orchid Crafts.
Löven har jag gjort med min Nellie Snellen stans.
Bannern har jag klippt och vikt till alldeles själv. ;o)
De vita blommorna är retro blommor som jag böjt bladen på och satt ihop två olika storlekar.
Plus en liten pärla i mitten.
Så här ser den ut från sidan.
Allt ser väldigt vitt ut men är egentligen krämfärgat/gräddvitt.
Tanken är att runt kanten ska gossens namn stå, när han nu får något. ;o)
Söt är han som socker, det kan jag tala om! =o)
Detta var allt jag hade att bjuda på idag kära vänner.
Jag hoppas kunna blogga några saker till i veckan, men det beror på hur det går på jobbet... =o/
Lev väl!
Kram
Erika