Mamma, pappa, barn och Marängschwiss
"-Kan du ringa och fråga M:s mamma K om M vill leka mamma, pappa, barn med mig ute?" frågade min M mig.
"-Sen." blev mitt svar.
"-Mamma! Ring M:s mamma NU!", fick jag tillbaka. Så jag fick ju ringa M:s mamma och fråga om hon vill komma och leka med M här hemma hos oss. K frågade sin M om hon ville leka med min M här och det ville hon, problemet var bara att hon satt och fikade just då. Men vi kom överens om att flickan M skulle komma till pojken M efter hon fikat klart.
M kom hit och de lekte länge och väl. De hade helt enkelt jättekul tillsammans. Men ibland så rinner ju barns lekar liksom ut i sanden och min M blev förtvivlad när hon inte ville leka just mamma, pappa, barn längre. Så han kom hem, de hade ju hunnit springa fram och tillbaka här mellan husen några gånger, och jag intervjuade honom om de hade haft roligt. Det hade de haft sa han. Puh!
Sen kom fadern i huset hem, alltså vårt hus. Jag berättade för honom att M & M hade lekt mamma, pappa, barn tillsammans på eftermiddagen. Då frågade pappa M vem som varit vad i leken. Han hade väl tidigare inlägg i åtanke.
"-Vem var pappa då?" frågade pappa
"-Jag." svarade M
"-Vem var mamma då?" undrade pappa vidare
"-M, förståss." svarade vår M lite så där "hur-dum-är-du-egentligen-pappa" i tonfallet.
"-Men vem var barn då?" blev då nästa fråga från pappa.
"-Ingen." svarade M.
"-Var ingen barn? Men ni lekte ju mamma, pappa, barn." sa pappa
"-Ingen var barn." sa M
"-Men var var barnet då?" sa pappa.
Med en djup suck så kommer det dräpande svaret:
"-Barnet var dött!"
Så var den konversationen mellan far och son över. Mamma kluckade glatt vidare med det hon höll på med. =o)
Ikväll skulle vi ha Marängschwiss (skriver som vi uttalar det här hemma) till efterrätt.
M gav det genast ett nytt namn.
Marängmalutt.
Mycket enklare att säga, fast man är en otroligt verbal 4 och ett halvt åring.
Lev väl!
//Erika
Gullig son.
"-Mamma, jag är byggare. Ska jag bygga nåt åt dig?"
Det ville jag visst att han skulle göra. Då frågade han vad jag ville att han skulle bygga och jag svarade att jag ville ha ett "scraphus" där jag kunde ha alla mina scrapsaker.
Iförd sin bygghjälp, plasthammare, tumstock, skyddsglasögon och plastskurvmejsel så satte han igång. Då frågade jag honom om han hade gjort nån ritning på mitt hus. Det hade han inte så han plockade genast fram papper och frågade om han fick låna min penna, vilket han givetvis fick. Sen ritade han ett hus med skorsten, flagga på taket, dörr och med runda fönster.
Stolt förevisade han mig ritningen.
Sen funderade han på om jag inte behövde något inne i huset. Jag sa då att jag ju behövde ett bord att sitta och scrappa vid, fram med ett papper till och en ny ritning.
Sen ville jag ha en hylla att ha mina saker i också, ännu en ritning.
Sen kom han med alla ritningarna och sa:
"-Mamma, nu har jag gjort alla instruktionerna. Nu ska jag bygga ditt hus och dina saker."
Sagt och gjort, han mätte, hamrade, skurvade, mätte lite till och till slut säger han att han är klar.
"-Åh, vad fint mitt scraphus blev, och vad bra hyllan och bordet blev", sa jag.
"-Men mamma, det är ju inte färdigt än. Jag har ju bara gjort en modell, huset är ju bara 1 och en halv meter."
Snacka om att bli dumförklarad....
Lev väl!
//Erika
Hurra!!! Fast kanske inte på andra sätt....
Scrappiz är tillbaka!!
Hade jag champagne att fira med skulle jag göra det. Blev så glad att det äntligen är tillbaka.
Sara har som vanligt lagt ned ett ofantligt arbete på att återskapa Scrappiz.
Sara rules!!
På andra sätt kanske det inte är lika "hurraigt".
Idag när jag kom hem från min utflykt till Vännäs fick jag höra att M varit i slagsmål på dagis. VA???
Mormor hade hämtat honom och fick då höra att M och A hade slagits på dagis av en av dagisfröknarna. Väl hemma hos Mormor hade hon frågat M varför han och A hade slagits. Då hade M berättat följande:
"-Jo, det ska jag berätta. Jag skulle slå A först, men sen slog han MIG först och det är orättvist!"
Mer sa han inte om den saken, så jag fick intervjua honom vid middagsbordet.
Tydligen så hade det hela handlat om att plocka undan bilarna på dagis. M ansåg att han inte hade dragit fram dem utan bara lekt med EN bil en stund, så när det var dax att plocka undan hade han blivit arg för att han skulle måste hjälpa till enligt A och skulle väl då "klippa till" A. Saken var bara den att A hann före.
Vad månde det bliva av denna kille?
Lev väl!
//Erika
Angenäma bekymmer...??
Det känns som om jag inte kommer någon vart med dem.
Kan det bero på att jag egentligen inte alls vill gifta mig eller??
Hmm.....
Det är kanske därför K inte delar mitt intresse för att verkligen få dem gjorda och utskickade?
Har han fått kalla fötter? Fast å andra sidan kan man ju inte få något man redan har.... Milde tid vad kalla fötter den karln har!
Jag kan inte skylla på kalla fötter, för det har jag aldrig haft i hela mitt liv. Alltså måste det bero på något annat.
Tror nog att det sitter i att jag ska göra så många exakt likadana. Det var likadant med inbjudningskorten till B's dop.
Men nu är det utskrivet för att göra klart 28 inbjudningskort i alla fall. Får börja med dem.
Lika bra att sätta igång.
Lev väl!
//Erika
M hade en tung kväll ikväll....
Ikväll var det mycket om döden igen för M när han skulle sova.
Han frågade när jag skulle dö och om han skulle dö samtidigt som mig. Varför han funderade över detta var att han ville ligga i samma grop som mamma.
Jag försökte förklara att han skulle vara stor när jag skulle dö och då kanske han inte alls ville ligga i samma grop som mig. Då sa han att han aldrig ville flytta ifrån mig.
Sen sa jag att jag skulle ju vara gammal när jag skulle dö och då kom han ju på att då var jag ju en gammal TANT. "-Då ska jag aldrig mer kalla dig för mamma!" sa han med tårarna rinnande. Jag frågade då vad han skulle kalla mig då för jag skulle fortfarande vara hans mamma fast jag var gammal. "-Jag ska kalla dig mormor."
Efter många om och men så släppte han den diskussionen för att komma till nästa sak som han var upprörd över.
Han vill vara en TJEJ! För han ville ha stora tuttar, precis som mamma. Men killar har ju inte stora tuttar, sa jag då. Pappa har ju inte stora tuttar. "-Varför vill du ha stora tuttar då? Vad ska du göra med dem?" undrade jag.
"-Ja, men jag vill ju mjölka en bäbis förståss." blev svaret jag fick.
Så livet kan vara jobbigt även fast man bara är 4 år och 5 månader.
Lev väl!
//Erika
På begäran..
En dag - Ett liv
Var på 40-års kontroll på vårdcentralen för nån vecka sedan och då hade jag högt blodtryck! Jag som aldrig haft högt blodtryck i hela mitt liv!!! Mycket mysko....
Idag var jag dit igen för att kolla det och nu hade jag minsann inte högt blodtryck. Puh!! Lättnaden var stor.
Ungarna har varit febriga och snoriga i helgen, suck! Men nu mår de bättre båda två. M var på dagis som vanligt idag och B kissade i pottan för första gången. Då blev mamma såååå stolt. =o)
Idag fyller för övrigt min yngsta brorsdotter 20 år! Grattis gumman!!
Usch vad tiden går fort!
Tyckte det var igår hon hojtade Eiita efter en... Jag vaknade upp en dag och så var de stora hela bunten.....
Det är bara att inse att om en inte alltför avlägsen framtid kommer sönerna vara två meter långa, finniga, ha fett hår och komma hem och gasta; "Morsan! Jag vill ha en moped!" Kliva ur sina stinkande gympadojjor, i storlek 48, gå in i köket och länsa kylskåpet på allt som där finns, stänga in sig i sitt rum och spela det som då kommer att kallas musik.
Då lär jag nog fler än en gång tänka:
Hjälp! Vart tog mitt liv vägen??
Lev väl!
//Erika
Är sååååå glad!!!
Paula har en blogg som heter Crafty Storage där hon visar upp allehanda scraprum och smarta förvaringsidéer. Jag tyckte min var ganska kul så jag mailade henne bilden och en kort förklaring.
Ikväll hade jag fått ett mail där det kort och gott stod:
Check out the Blog!
Så jag susade genast dit och finner min förvaringsidé där!!
Gissa om Erika är bara aaaaningens mallig just nu..... ;o)
Har du aldrig varit in i den bloggen råder jag dig att surfa in där!! Den är så kul!!!!
Lev väl!
//Erika