Jag fortsätter på djurtemat.
Vi är en familj med djurtycke tydligen.
B har ju talat om att vi är ugglor, krokodiler, apor och dinosaurier.
Nu ska hela familjen tydligen bli ormar!
Närmare bestämt av arten glasögonorm.
Tre av oss är det ju redan, men nu har även M sällat sig till den övriga familjen och kommer förmodligen bli glasögonorm han med.
I mitten på december gjorde han ett syntest hos skolsköterskan som visade att han såg ganska dåligt på ena ögat och lite mindre dåligt på det andra.
Han kom hem med lappen igår!
(Vår lille son är inte världens bästa på att få med sig viktiga lappar hem. Jag skulle nog säga att han ligger i bottenskiktet, därmed inte sagt att han inte försöker ta sig upp och bli bätter. Men för en mor som är otålig till max så går det saaaaaktaaaa.)
Så nu är det bokat tid hos optikern och mest troligt kommer även han få glasögon inom en snar framtid.
M är just väldigt positiv och förväntansfull över att få glasögon, men jag gissar att det kommer att gå över ganska snart....
Lille B har ju haft glasögon sen han var 1½ år och har vanan inne.
Häromdagen så var vi tvugna att lämna in dem för lagning igen!
Plopparna på näsan hade gått sönder bägge två. Tack och lov var den lagningen gratis.
Sen tyckte då lilla mamma, d.v.s jag, att glasögonen inte satt så bra på näsan och bakom öronen så jag sa att jag skulle komma till optikern med sonen nästa gång vi var till stan.
När vi parkerat bilen utanför optikern sa jag åt B att knäppa lös säkerhetsbältet och följa med mig in till optikern.
Det ville han INTE!
Han skulle minsann sitta kvar i bilen och vänta med mormor.
Då påpekade jag vänligt att det var ju honom de ville träffa så de skulle kunna fixa glasögonen åt honom.
Då tittar han på mig och säger bestämt:
-"Då kan väl dom komma hit?"
Lev väl!
//Erika
Kattpink och (E)romantik.
Vips har en uppsjö med andra namn, de flesta inte alltför kärleksfulla.
Vår lilla kattfröken har en benägenhet att pinka inne och då inte på kattlådan utan där HON tycker att det passar.
Detta har hon gjort sedan vi fick M för 7 år sedan.
Jag har varit less detta evinnerliga pisstorkande och tvättande av kattkiss stinkande kläder MÅNGA gånger men hon har fått vara kvar.
Nu är dock mitt tålamod snart totalt slut!
Tydligen även M's. Det fick mormor och jag erfara häromdagen.
Jag hade hittat två kattpink pölar på bottenvåningen och hundskrället hade käkat upp halva pajdegen som vi skulle ha till middag, så min dag var inte särskilt bra.
Detta fick till följd att humöret gick samma väg. Grrr!
Jag utlöste en belöning på den som fångade katten, men som fick ett mindre smickrande namn just då. (Läs kattj-veln!!)
Våra små söner gick för jakten med buller och bång. Det sprang katter och pojkar fram och tillbaka och tillslut lyckades M fånga katten.
Jag tog katten och hivade ut henne i snödrivan och skrek väl några okvädningsord efter henne också. Det är jag nästan säker på att jag gjorde.
En stund senare kommer mormor på besök och då talar M genast om belöningen han ska få.
Mormor undrar naturligtvis vad han gjort då som ska få en belöning.
-"Fångat en katt." säger han stolt.
Mormor undrar då vilken katt han fångat.
-"Ja men Pissmadammen förståss!!" som om mormor var otroligt korkad som inte begrep detta.
Sen frågar han mig:
-"Mamma? När ska du avverka pissruskan egentligen?"
Det har jag frågat mig själv måååånga gånger och nu tror jag att det inte är länge kvar innan katteländet är avverkad.
Sen måste jag få berätta om M och hans nattliga utläggningar.
Vår kille M pratar nämligen i sömnen!
Det finns långa utläggningar och enstaka ord man hör.
Härom kvällen när vi gått och lagt oss så hör jag honom säga:
-"Det är tre fredagar!"
Sen fick väl mamma och pappa upp "ile" och hade mysigt tillsammans.
Mitt i alltihop så utbrister ungen:
-"NÄE! Nu har jag fått nog!!"
Jag tittar förvånat på maken och undrar om ungen är vaken?
Sen börjar jag skratta så tårarna rinner och då frågar maken om jag har fått nog.
Lev väl kära vänner!!
//Erika
Ett beställningsjobb.
Ibland har hon speciella önskemål och hon beställer alltid i god tid!
Med andra ord är hon den Perfekta kunden!
Tusen tack Annika!!
Detta kort beställde hon till sin mamma och jag fick lite information om modern och att de skulle ge henne pengar.
Jag fick en idé som jag under tiden kortet blev till fick ändra några gånger. Jag blev nöjd med resultatet och det tror jag mig veta att både Annika och mottagaren blev också. ;o)
Först har vi framsidan.
Sen har vi insidan av kortet.
Där gjorde jag en enkel "plånbok" som de kunde stoppa pengarna de skulle ge bort. Det var en av de saker jag fick ändra under resans gång. ;o)
Jag hoppas ni tycker om det!
Lämna gärna en kommentar innan ni surfar vidare!
Lev väl!
//Erika
11 år!!
Fasen vad tiden går fort.
Jag har definitivt INTE blivit 11 år äldre. (Solklart fall av självförnekelse!)
K har nog blivit det däremot. Vem skulle inte bli det av att leva tillsammans med mig??
AHHHH! Nu förstår jag varför jag har två tonåringar här hemma men i en 7- och 3-åringskropp.
De lever ju tillsammans med Mig!!
Perfekt! Det mysteriet löst!
För det kan väl aldrig vara så att det är en fas de går igenom??
Tror inte det!
Nu hoppas jag att det blir MINST 11 år till.
Lev väl!!
//Erika
Tre kort till fröknarna till jul.
Jag brukar göra något till fröknarna på skolan till jul.
I fjol blev det nästan likadana kort till dem alla tre. Modellen hittade jag på StampARTic bloggen. =o)
Det är eg. bara färgerna som skiljer dem åt och jag försökte måla tjejerna så de hade samma hårfärg som fröknarna. ;o)
Här är de!
Jag gjorde ett rosa julkort! Men när fröken gillar rosa så gör man ett rosa kort! ;O)
Lev väl!
//Erika
Nytt år - nya förhoppningar?
Vad har jag då för förväntningar på 2011?
* Att våra små killar får vara friska
* Att de slutar stjäla halstabletter av sin mor
* Att de kanske lär sig lyssna på vad mamma och pappa säger
* Att jag kanske tvingas inse att alla mina förväntningar aldrig kommer att inträffa.
Den sista punkten har jag redan tvingats inse.
Tyvärr!
Förra året blev vi alla olika djur här i familjen. Detta enligt lille B.
Han kom ner från vinden och talade om för mig:
-"Mamma! Jag är en uggla!"
-"Jaha" svarade jag.
-"Och M är en krokodil!" sa B.
-"Jasså" sa jag.
-"Pappa är en apa!" sa Lille B.
(Själv tänkte jag att inget kunde vara sannare eftersom K är hårig som en apa. Ja i alla fall på ryggen.)
-"Jaha, men vad är jag för djur då?" undrade jag.
Svaret blev inte direkt vad jag väntat mig...
-"Du. Du är en dinosaurie!"
Så alla andra i familjen är någorlunda söta och gulliga. Jag, jag är en skräcködla!
Gott Nytt År allesamman och Lev väl!
//Erika
